Livrädd barnvakt
Den här veckan är Per, (som jag är gift med) bortrest. (Han är kompositör och musiker och är och repar med en dansensemble från New York på Vara Kulturhus.)
Jag lämnade min fyraåring, Nikki-Lo, med sin jämngamla kompis och Pappan i familjen.
”Vad skulle egentligen hända om hon fick i sig lite komjölk?” undrade pappan oroligt innan jag gick.
Det slog mig att det måste vara superoroligt och extra tufft att passa nån annans unge som kommer med specialmat, epi-pen-väska, inhalator och allergi-instruktioner.
Allt gick ju bra, och det har det alltid gjort, men bara vetskapen om att det kan gå illa och att du som tillfällig nanny just då (typ) har hela ansvaret måste ju vara väldigt jobbigt.
Efter nån timme fick jag ett sms: ”Om hon plötsligt blev supertäppt i näsan, är det farligt då?”
Jag svarade att ”hon är lite förkyld nu men om det inte plötsligt börjar rinna massor, kliar, är rött eller väser/piper så är det bara förkylningen. Ring om det blir sämre så kommer jag springande!”
Jag hade svårt att slappna av när jag var borta, jag liksom kände på mig att pappan var orolig, och nu funderar jag på om jag ska ha en liten genomgång med familjen? Gå igenom medicin, symptom och handlingsplan etc. Ja, det måste jag nog. Dom ska ju inte behöva vara oroliga när dom passar, eller hur?
Hur har du som har allergiska barn gjort?
På bilden har vi dom två fina fyraåringarna. Dom vill helst aldrig ha kläder på sig.