Ett rent helvete

Sommaren är över och efter månader av barfotafötter, nyklippt gräs och rykande kolgrillar är det dags för höststädning. Kanske är du typen som gladeligen drar på dig de neonfärgade gummihandskarna och målmedvetet greppar den nyinköpta fibermoppen med båda händerna? Eller är du sorten som mumlar något om dåliga knän medan du febrilt söker med blicken efter närmaste obevakade flyktväg så fort dammsugaren plockas fram?
Oavsett din relation till städning är det troligt att även den tappraste av städfantaster lockas av uttrycket ”bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete” någonstans mellan flottiga ugnsluckor och håriga duschbrunnar. Efter en närmare titt i städskåpet står det snart klart att det finns väldigt goda skäl att följa det rådet.

Barnkammaren värst

De senaste 50 åren har västvärlden sett en explosionsartad ökning av konsumentkemikalier och kemikalieindustrin är en av världens snabbast växande industrier. Hittills har den producerat över 100 000 olika sorters konstgjorda kemikalier som säljs till oss i färgglada förpackningar i form av doftsprayer, diskmedel, allrengöring eller tvättmedel.
Många av oss kanske tog en extra titt i badrummet efter att Katarina Johanssons bok Badskumt kom ut i våras. Men nya studier visar att det finns ett rum som är oslagbart när det kommer till exponering av kemikalier – barnkammaren.

En ny studie från Karlstads Universitet har sett ett samband mellan höga halter av flyktiga organiska ämnen, så kallade VOCs, i hemmet och utvecklandet av astma, allergi och eksem hos barn. Kemikalierna kallas flyktiga då de förångas i en strid ström från det mesta i våra hem, framför allt från plast, elektronik och byggnadsmaterial, men också från vattenbaserade inomhusfärger och rengöringsmedel. Anledningen att luften i barnkammaren ofta är den mest förorenade är att rummet innehåller både plastleksaker och elektronik och dessutom städas ofta.
–– Jag tror att man måste vara klar över att precis som man smutsar ner sin omgivning med bakterier så smutsar vi nu ner det med kemi istället, säger Dan Norbäck, docent på avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Uppsala Universitet.

Sprayerna skadligare

Tillsammans med ett internationellt forskarteam har Dan Norbäck forskat på effekterna av rengöringsmedel i sprayform och funnit att sprayerna är skadligare än sina flytande motsvarigheter. Förklaringen ligger i att sprayer sprutas direkt ut i luften vilket gör att inte bara de flyktiga ämnena sprids, utan även de som annars skulle absorberas eller torkas bort.
–– Sprayer är ju ett väldigt effektivt sätt att få i sig ämnen, det är ju därför man har astmamedicin i sprayform. Då blir ju rengöringsspray ett rätt effektivt sätt att få i sig dåliga saker, säger Dan Norbäck.

Nytt fokus

Kemikaliedebatten är på intet sätt ny. Ända sedan slutet av andra världskriget, när det så kallade kemikaliesamhället började växa fram på allvar, har vi förfasat oss över dess skador på människor och natur. Sedan femtiotalet har läkemedels- och kemikalieindustrin framställt ämnen som hyllats för att senare förbjudas på löpande band. Inom läkemedelsbranschen var neurosedynkatastrofen på sextiotalet en grym påminnelse om kemikaliernas oförutsedda verkan. För naturbruket var DDT och PCB mirakelmedlen som senare skulle klassas som några av de största miljögifterna som används i Sverige. På sjuttiotalet avslöjades skandalen kring BT Kemi och tjugo år senare skrevs spaltmeter om hur tätningsmedlet och tillika cancerframkallande nervgiftet Rhoca Gil läckte ut ur Hallandsåsen. Fram till i mars 2011 tillverkades nappflaskor som innehåller det hormonstörande ämnet bisfenol a. Vilka ämnen som står på tur att förbjudas, och var de finns idag, är svårt att säga. Svaret är sannolikt –”överallt”.
–– Med de historiska ämnena var det så uppenbart att det fanns skitiga miljöer. Ämnen som DDT och PCB visste vi ganska väl var de fanns. Det var ett begränsat antal ganska kraftiga källor för exponering. Den här typen av kemikalier som vi pratar om idag, de finns överallt. De finns i miljarder små partiklar som vi utsätts för hela tiden i vår vardag, säger professor Carl-Gustaf Bornehag, som var med och ledde VOC-studien vid Karlstads Universitet.
Dan Norbäck förklarar att vi har bytt ut ämnen som är uppenbart hälsovådliga och stannar kvar länge kroppen mot de flyktiga ämnena. De lämnar visserligen kroppen snabbt, men tillsätts ständigt i nya doser. Med tusentals olika kemikalier räcker det dessutom inte att fokusera på ett enskilt skadligt ämne och förbjuda det. Den nya utmaningen för forskarna är istället att se hur dessa ämnen reagerar med varandra.

Cocktaileffekten

Cocktaileffekten kan förklaras som den oförutsedda effekt som uppstår när olika kemikalier blandas med varandra. Det är således svårt att urskilja en bov i kemikaliedramat; kemikalierna arbetar snarare som en mobb, alla med individuella beteenden, oförutsägbara när de sätts samman. Idag står dock myndigheterna handfallna inför problemet med cocktaileffekten – det finns helt enkelt för många möjliga kemiska kombinationer.
–– Det pågår ett arbete att se över cocktaileffekten, hur man ska ta hänsyn till det och man kan räkna med att under de närmaste åren kommer det att komma fram nya gemensamma regler, säger Sten Flodström, faro- och riskanalytiker vid Kemikalieinspektionen.

Inom forskarvärlden finns dock tvivel på att en reglering skulle göra skillnad. Att studera effekten av alla tänkbara kombinationer av ämnen vi får i oss genom mat och luft, i höga och låga doser, vid olika tidpunkter under en livstid är i princip en omöjlig uppgift. Dessutom finns det alltid en risk för fördröjda effekter, speciellt när det gäller hormonstörande ämnen. Effekten kan göra att det bisfenol a som frisätts när en gravid kvinna mikrar sin matlåda av plast idag kan komma att visa sig i form av fertilitetsproblem hos fostret först efter flera decennier.

Tandlös reglering

Om du läser på en flaska från städskåpet kommer du att troligen se en innehållsförteckning med fem till tio kemiska ämnen. Innehållet är med största sannolikhet större än så. Rådande lagstiftning kräver nämligen bara att giftiga ämnen listas om de överstiger en viss procenthalt av innehållet. För detta finns ingen enhetlig gräns. För de allra giftigaste ämnena kan det handla om ett gränsvärde på 0,01 procent, andra kan ha högre gränser.
Det kan vara en förklaring till att barnen i professor Bornehags studie utvecklade luftvägsproblem trots att produkterna deras föräldrar använde var godkända av Kemikalieinspektionen. Många låga doser av giftiga ämnen kan ge en hög dos av giftiga ämnen och många måttligt irriterande ämnen kan bli högst irriterande tillsammans. Enligt Carl-Gustaf Bornehag finns det dock ett grundläggande problem i att generalisera kring låga värden som ofarliga.
–– Det finns stöd för teorin att lågdosexponering i vissa fall är mer skadligt än högdosexponering. Är detta sant, vilket vi har indikationer på från djurförsök, så faller hela det riskvärderingssystem och de metoder vi har för att värdera kemikalier platt till marken eftersom det bygger på ett resonemang att hittar man inga effekter i höga doser då är det ofarligt med låga. Det här är synnerligen allvarligt för då har vi inga instrument för att hantera den beräkningen, säger professor Bornehag.

Produktionen växer

Idag finns över 3000 olika sorters rengöringsprodukter i handeln. Men det är inte bara antalet ämnen som växt de senaste 50 åren, utan också storleken på produktionen som gått från sju miljoner ton tillverkade kemikalier år 1950 till över 500 miljoner ton idag. Efter vattenlösliga färger utgör rengöringsprodukter den största gruppen hälsofarliga konsumentprodukter enligt Kemikalieinspektionen.

Har inte tid

I motsats till lagstiftningen kring läkemedel och droger, där försiktighetsprincipen gäller, finns det i kemikalielagstiftningen ingen möjlighet att förbjuda ämnen tills dess att riskerna är utredda. Myndigheterna har inte tid att både utvärdera de tusentals kemikalier som redan finns på marknaden och på samma gång granska nya ämnen.
–– Som systemet är upplagt, och som man kan räkna med att det kommer att vara över överskådlig framtid, så kommer det inte att bli något förhandsgodkännande av kemikalier. Nu har man bestämt en riktning där man lägger ansvar på industrin, helt enkelt. Vi har då möjlighet att i efterhand kontrollera hur de tagit sitt ansvar. Men att myndigheter skulle ta över ansvaret för kemikalier är nästan otänkbart av resursskäl, säger Sten Flodström.

Konsumentkraft

Det yttersta ansvaret för att kemikalierna vi använder dagligen inte ger oss cancer, astma eller allergier ligger alltså hos industrin som lever på att vi konsumerar deras produkter. Man behöver inte vara konspiratorisk för att ana att det finns vissa problem med systemet. Men trots att professor Bornehag känner frustration inför den kemikaliehantering han kallar ”aningslös” så finns det hopp. I det här fallet menar Bornehag att det är upp till oss konsumenter att ta ansvar för de kemikalier vi utsätter oss för. Vare sig du älskar eller avskyr själva städmomentet vet vi att som allergiker är det a och o att hålla damm, pollen och djurhår på avstånd. Men medan dammsugaren – med sin förmåga att faktiskt suga upp flyktiga ämnen – är din bästa vän, är de kemiska rengöringsmedlen det inte. Att som konsument rensa ut onödiga produkter kan, enligt experterna, vara betydligt effektivare än luddiga lagstiftningar.
–– Industrin är mycket känsligare för konsumentmakt än de är för reglering. Om konsumenterna börjar röra på sig kommer industrin naturligtvis att anpassa sig till det, det blir de tvungna att göra. Man kan inte bara tro att det här är en myndighetsfråga eller reguleringsfråga, det är det inte, säger professor Bornehag.
Det är inte alltid enkelt att som konsument spåra alla kemikalier i rengöringsprodukter men med en internetuppkoppling, google och lite tålamod kan man komma långt. För professor Bornehag är det viktigare att ställa frågorna än att finna svaren.
–– Det spelar egentligen inte så stor roll om man gör rätt eller fel, det viktiga är att man börjar tänka, konstaterar han.

Städa på mormors vis

Varför inte titta i skafferiet nästa gång det är dags för storstädning? Här finns produkter som, med lite tålamod, gör rent utan skadliga kemikalier – skonsamt, billigt och effektivt.

• Ättika: I köket används ättika vanligtvis för inläggning och konservering, men den bakteriedödande effekten gör ättikan perfekt för rengöring av alla typer av ytor.
• Bikarbonat: Bikarbonat neutraliserar sura lukter och fungerar dessutom som ett mjukt slipmedel, vilket gör det perfekt för bränt smuts på spisen eller i ugnen. Använder du bakpulver istället för bikarbonat bör du dubbla dosen.
• Citron: Citron neutraliserar odör och kan användas för att bekämpa lukt i kylskåp och mikrovågsugnar. En halv citron i kylskåpet över natten ger en fräsch doft. Dessutom löser citron upp kalk och kan därför användas i både badrum och kök.
• Vinäger: För städning fungerar vitvinsvinäger bäst då den är billig och kan förvaras länge. Den aktiva syran är bakteriedödande och gör vinäger till ett underskattat universalmedel. Precis som citron neutraliserar vinäger oönskade dofter.
• Potatismjöl: Mjölet suger upp både fukt och fett och kan till exempel användas för att ta bort fettfläckar från tapeten.

Gröna recept

Fettlöslig allrengöring:
0,5 dl bikarbonat
1 dl vinäger
4.5 dl varmt vatten
Blandningen avlägsnar fett och smuts och tar även bort otrevlig lukt. Kan användas i hela hemmet.

Fönsterputs:
2,5 dl ättika
1 dl stark sprit (till exempel vodka eller T-sprit)
Blanda ingredienserna i en sprayflaska. Blandningen kan användas direkt men även lämnas att stå i upp till en vecka för att ingredienserna ska blandas ordentligt. Skaka en minut innan du applicerar på fönster eller glas. Torka med luddfri trasa eller tidningspapper.

Rensa avloppet:
2,5 dl bikarbonat
2,5 dl vinäger
2 l vatten
Värm vinägern på spisen eller i mikrovågsugnen. Häll ner bikarbonatet följt av vinägern direkt ner i avloppsbrunnen. Vänta 5 minuter och skölj sedan med 2 liter hett vatten. Proceduren kan behöva upprepas.

För spis och ugn:
En del ättika
En del bakpulver
Blanda och smeta på runt plattorna och i ugnen. Låt fräsa ordentligt och torka sedan med svamp, trasa och ljummet vatten.