Flickorna mår sämre men får mindre hjälp

Skillnaderna i astmavården när det gäller kön syns i alla åldersgrupper, men framför allt när det gäller ungdomar i åldern 12 till 17 år: 40 procent av flickorna med astmadiagnos har en okontrollerad astma, jämfört med 22 procent av pojkarna. För yngre barn är sifforna 27 respektive 23 procent och för vuxna 41 respektive 34 procent. Detta enligt statistik från Luftvägsregistret, som innehåller data från flera hundra tusen patienter med astma och KOL.
Att ha en okontrollerad astma innebär att den inte är grundligt utredd, att den är dåligt eller icke alls behandlad, samt att uppföljande vård inte fungerar optimalt. Många mår alltså väldigt dåligt i sin astma. Varför är det så?
– Att så många mår dåligt kan vara för att de är obehandlade. Och att det är så många ungdomar som har en okontrollerad astma är för att vården tappar dem i övergången mellan barnsjukvården och vuxenvården. Uppföljningen fungerar helt enkelt inte, säger Marina Jonsson, forskare, allergisamordnare och barnsjuksköterska på Arbets- och miljömedicin i Stockholm, CAMM, som gjort flera forskningsstudier om astma/allergi och livskvalitet.

Fler remisser för pojkar

I sin studie om astma och livskvalitet såg Marina Jonsson att de med okontrollerad astma hade betydligt sämre livskvalitet medan de med kontrollerad astma hade en lika bra livskvalitet som de utan astma. Smärta, obehag, ångest och depression var faktorer som ökade när sjukdomen inte var kontrollerad. Inledningsvis såg hon också en skillnad på kön, men den försvann efter justering.
– När man gör en sådan här studie justerar man för olika faktorer som kan påverka resultaten, bland annat för kön, och efter den justeringen såg vi ingen skillnad. Däremot i min senaste studie om födoämnesöverkänslighet och livskvalitet, där kan vi se skillnader i kön även efter justering.
Och i remisserna till CAMM kan man se en klar överrepresentation av pojkar. 60 procent av remisserna avser pojkar, 40 procent flickor. Hälften av barnen är mellan 0–5 år, men de får även in remisser på barn och tonåringar.
– Vi har inte hunnit titta specifikt för astma utan det är sammantaget för all allergi och astma men vi vet att samsjukligheten är stor. Men många av barnen vi får remisser på är multisjuka och har ofta fler än en diagnos, till exempel både astma och födoämnesallergi. Men obalansen i antalet remisser kan inte förklaras av prevalenssiffror, det skulle vara jätteintressant att undersöka det vidare.

Bara spekulationer

Vad skillnaderna i kön kan bero på, både vad gäller okontrollerad astma och remisser, vet man alltså inte. Beror det på att vården ställer ”fel” frågor till flickor eller för att pojkar är mer fysiskt aktiva och astman därför upptäcks lättare? Eller är det andra orsaker, som svårighetsgrad eller följsamhet?
– Det är väldigt svårt att uttala sig om, det blir spekulationer. Man skulle behöva undersöka det från flera håll tycker jag. Från allergikonsulentverksamhet skulle det vara intressant att undersöka detta dels från ett föräldraperspektiv, hur tänker man kring sina barn som har svåra allergier? Men även från remittenternas perspektiv, hur tänker de? Vilka frågor ställer de? Man bör också titta på andra parametrar som kan påverka, såsom sjuklighet, miljöfaktorer, medicinåtgång och förskrivning.
Att inte tappa ungdomarna som rör sig mellan barn- och vuxenvården är viktigt av flera skäl, menar Marina Jonsson.
– Vi behöver ta hand om barnen i barnsjukvården och överföra dem på ett bra sätt till vuxenvården. Det gäller både flickor och pojkar. För att gå obehandlad i sin astma innebär inte bara sämre livskvalitet, det kan också innebära risker. Vi vet att om man får en kraftig matallergisk reaktion och samtidigt har en astma som är okontrollerad så kan det vara riktigt farligt.