Varför utreds inte orsaken till eksem?

På nationella dagen för atopiskt eksem, den 14 september, publicerade Astma- och Allergiförbundet en artikel på hemsidan om hudsjukdomen som runt en miljon människor i Sverige lever med. Bland annat tog texten upp hur långt forskningen har kommit och att ett nytt biologiskt läkemedel står för dörren. Artikeln väckte diskussion hos en del läsare med kritik om att sjukvården – och forskningen – är alltför fokuserad på behandling och inte bryr sig om att leta efter bakomliggande orsaker.

Sanerade hem och klassrum

Två som funderat mycket på det här och som reagerade var Cecilia Tingstedt, boende i Växjö, och Åsa Falklinder från Dalarna. Båda har stor erfarenhet av allergivården i egenskap av föräldrar till barn med bland annat födoämnes- och pollenallergi, pälsdjursallergi, astma och eksem.
– Det känns som att det mer och mer bara handlar om behandling. Som om barn måste acceptera att ha eksem och må dåligt. Jag förstår inte det. När vi sanerade hemmet från de allergen vår son inte tålde – sädesslag, mjölk och soja – och när vi via en anmälan till skolinspektionen fick igenom att klassrummet skulle vara smörgåsfritt, då försvann alla hans symtom. Det räckte alltså inte bara med att han inte åt det, vi var tvungna att se till att det överhuvudtaget inte kom in i huset, säger Cecilia Tingstedt.

Letade orsaker

Även Åsa Falklinder beskriver sin historia som ett pusselläggande, ett detektivarbete i att hitta orsaker, miljöfaktorer, allergener att eliminera för att barnen ska vara utan symtom. Hon har bannlyst alla allergener från hemmet, bytt bostad (dna-testad för mögel/svampar) och lagar bara ”ren” mat från grunden.
– Allt detta har gett resultatet att sonen nu i princip är symtomfri. Vi har fått mycket god medicinsk hjälp på barnkliniken, det vill jag understryka, men jag har gång på gång påtalat att vi måste leta bakomliggande orsaker. Min erfarenhet är att sjukvården inte lägger något fokus alls på det, man nöjer sig med att trycka ner symtomen med mediciner och att smörja. Jag tycker det är att ge upp.
Åsa Falklinder önskar att vården ägnade mer tid åt friskfaktorer, att det fanns en särskild utbildad person på mottagningarna som hjälpte till med de här sakerna och att hitta orsaker, både i hem- och skolmiljö. Vinsterna med ett sådant arbete skulle vara mycket stora både samhällsekonomiskt och ur individhänseende, menar hon.
– Framför allt skulle föräldrar med mindre resurser behöva den hjälpen, jag lider med alla barn som behöver ha det så här.

Finns forskning

Emma Johansson är överläkare på Hudkliniken, Södersjukhuset. Hon berättar att det finns många olika typer av eksem och det första de gör när någon kommer till mottagningen är att fastställa om det rör sig om just ett atopiskt eksem. För det måste det finnas kliande hudutslag, samt att tre av fem kriterier är uppfyllda: torr hud, någon gång ha haft kliande hudutslag i böjvecken, pågående kliande hudutslag i böjvecken, andra atopiska sjukdomar som astma, pollenallergi och/eller födoämnesallergi och slutligen ska det ha börjat tidigt i livet, före två års ålder. Tillsammans med en typisk sjukdomshistoria kan då diagnosen atopiskt eksem ställas.
– Det har gjorts jättemycket forskning på bakomliggande orsaker men vi vet i dag inte varför vissa får atopiskt eksem. Det vi vet är att det är en kombination av gener och miljö. Det behövs också någon form av barriärskada och någon form av hyperinflammation, och båda dessa kan triggas av både gener och miljö.

Medfödd benägenhet

Någon gång tippar det hela över och man får ett atopiskt eksem. Men att det skulle utlösas av en enskild faktor som går att identifiera hos en enskild individ, det ser man nästan aldrig, berättar Emma Johansson.
– Sjukdomen fungerar inte så att om man plockar bort något ur miljön så försvinner det atopiska eksemet. Jag brukar förklara sjukdomen som en medfödd benägenhet att reagera på det här sättet och ibland har man mer besvär och ibland mindre.
Det kan däremot finnas olika triggers som gör att eksemet förvärras som exempelvis yllekläder, damm, svettning vid fysisk aktivitet, kyla och torr luft. Födoämnen som citrus, tomat, jordgubbar och choklad kan också vara klådframkallande, men det är då inga egentliga allergier utan räknas som irritanter.

Hur ser kopplingen till allergi ut?
– Kopplingen är att man har en ökad benägenhet att vara både allergisk och ha ett atopiskt eksem, för de allra flesta kan det alltså finnas en samsjuklighet. men det är inte allergin som orsakar eksemet.
– Hos små barn under två år kan allergi mot mjölk och ägg ha betydelse. Har man ett litet barn med svårt eksem som inte svarar på behandling brukar man testa med IgE mot mjölk och ägg. Är det negativt så är det inte allergi mot mjölk och ägg som förklarar varför eksemet beter sig som det gör. Hittar man IgE-antikroppar kan en allergi finnas som en trigger för eksemet, det kan reta igång det, men det orsakar inte eksemet. Förekomst av IgE betyder inte att det är en allergi om man inte tydligt får symtom när man utsätts för ämnet man har antikroppar mot, och blir symtomfri när man ta bort ämnet. Man kan ha IgE utan att vara allergisk.

Vad säger du om Cecilias och Åsas erfarenheter, vars barn har blivit bättre när de plockat bort saker och sanerat miljön? Är det slump?
– Det är alltid svårt att uttala sig om enskilda fall. Det kan vara slump, sedan finns det alltid undantag.

Så man ska bara fokusera på behandling?
– Nej, det tycker jag inte. Jag tycker absolut man ska överväga triggerfaktorer, men man måste förstå att atopiskt eksem är en kronisk sjukdom som inte går att ta bort genom att plocka bort saker. Man kan minska antalet anfall och minska risken att det retas igång genom att ta bort vissa retande faktorer, men man kan inte ta bort benägenheten att reagera på det här sättet.

Bör man sanera miljön och leta efter orsaker?
– Det är en svår fråga. Ta bort triggerfaktorer, men acceptera att sjukdomen kommer och går oavsett möjliga orsaker. Undvik att sanera utan att det faktiskt finns ett orsakssamband. Eksemet är jobbigt i sig, om man dessutom ska begränsa livet för barnet och för sig själv på olika sätt blir det ännu svårare. På Sachsska barn- och ungdomssjukhuset har vi hudsjuksköterskor med barninriktning som träffar familjerna och det finns eksemskolor som på ett pedagogiskt sätt ger kunskap om sjukdomen, och hjälper familjen att identifiera möjliga triggerfaktorer.