Vad kan du bidra med

Nu är årsmöten avverkade, försommar och medföljande pollen breder ut sig över landet och när ni läser detta har även årets Föreningskonferens gått av stapeln. Föreningarnas konferens, en mötesplats för representanter från våra föreningar som vid denna tid bildat styrelser och planerat för ett nytt arbetsår. Vissa styrelser har erfarna och rutinerade ledamöter och i andra finns nya människor som vill engagera sig och bidra med sina specifika erfarenheter.

Vid Föreningskonferensen delar vi idéer och tips på trevliga föreningsaktiviteter, påverkansarbete i det lokala samhället, olika former av medlemsstöd och hur föreningar arbetar för att påverka vårdpolitiken så vi med allergisjukdom får den vård vi har rätt till. Ta gärna kontakt med just din lokalförening och berätta vilka aktiviteter du skulle uppskatta och vad du själv kan tänka dig att bidra med.

Jag brukar tänka att om alla som engagerar sig i föreningsaktiviteter får arbeta med det de är mest intresserade av och känner sig duktiga på så får man en härlig bredd på aktiviteter. Några i föreningen kanske är duktiga på att baka och tycker det är roligt att ansvara för fikat de tillfällen man ses, någon är duktig på datorer och kan ta med sig dator för att visa senaste föreningsnytt, förbundets hemsida och föreningens medlemsregistrering. Några gillar att läsa och kan tänka sig att bjuda in till studiecirkel eller bokcirkel om ny forskning inom allergiområdet och ytterligare andra har levt många år med barn som har allergi och vill nu använda sina erfarenheter till att stödja andra föräldrar som lever i den situationen just nu. Det är tillsammans det händer.

Att vara förälder till barn med svår allergi innebär ofta utmaningar och prövningar utöver vad familjer med friska barn har. Man gör som andra föräldrar, skaffar bilbarnstol, stödhjul, cykelhjälm och försäkrar barnen men när det också blir riskabelt att äta, hälsa på hos bekanta, resa kollektivt, vara med på skolidrotten eller följa på skolresan så är livet påfrestande. Som förälder ska man balansera mellan vad som är för riskabelt att genomföra och vad som kan fungera med noggrann information och medicinering. Tyvärr finns det sällan råd och stöd att hämta i sina funderingar förutom i föreningen där man kan bolla med andra samma situation.

När mina barn var små brukade jag ibland påminna mig om att jag inte hade några som helst garantier för att vi föräldrar skulle finnas till hands nästa dag eller nästa vecka. Sådana garantier har ingen av oss. Då blev en viktig del i mitt uppdrag som förälder att ge barnen redskap att själva föra sin talan och se möjligheter istället för hinder på livsresan. Att de steg för steg själva tog över ansvar för läkemedel och information om specialkost m.m. för att bli självständiga och kunna göra så mycket som möjligt som sina kamrater. Kanske blir det under det här sommarlovet som någon tar sina första kliv.
Jag önskar er en härlig sommar!