– Känns inte förtroendeingivande

Martina Johansson är kunnigare än de flesta på hur kroppen fungerar. Dels driver hon en populär blogg om biohacking, dels är hon doktorand i inflammation och metabol hälsa. Hon fick möjlighet att göra kommersiellt tillgängliga allergitest för några år sedan, och har gjort både med kapillärt blod, det vill säga ett stick i fingret, och hårprov.
– Jag får ibland erbjudande att testa olika saker, och även om jag var rätt skeptisk redan då var jag väl inte lika insatt i hur man kan detektera antikroppar. Man kan ju inte köra alla tester med en så liten mängd blod. För att göra ett ordentligt test behöver man venöst blod, men företagen förklarade sin metod, och jag tänkte att det kanske kunde stämma. 
När provsvaren kom tillbaka tyckte hon inte svaren var särskilt tillfredsställande, och testen missade också flera av Martinas sedan tidigare konstaterade allergier.
– Det kapillära provet gav kanske ett lite mer uttömmande svar, men när det gäller pollenallergi och vissa livsmedel vill man kanske hellre göra ett pricktest. Det hade varit mer tillförlitligt.
– Testen gav också en del märkliga svar. I ett av testerna har de listat ek och pil, men inte gräs och björk. Jag fick inte utslag på några djur, trots att jag är väldigt allergisk mot katter, och de såg inte heller att jag är väldigt allergisk mot kasein. Svaren stämde inte med min verklighet, säger hon.

Vad mäts?

Urvalet av ämnen företagen testar kändes inte heller användbart. Företagen listade bland annat olika färdiga livsmedel, till exempel såser och nudlar.
– Det jag reagerade på var att flera av dem inte detekterade sådana vettiga grejer som man kanske skulle vilja ha svar på, proteiner som man kan vara allergisk mot. Det var också många ämnen listade som det är väldigt ovanligt att man har allergi mot, till exempel nötkött. Dessutom fanns det flera färdiga produkter på deras lista, typ sojasås, och då beror det ju snarast på vad det är för ingredienser i såsen. Det kändes inte så förtroendeingivande när de inte listar normala saker folk äter.
För några år sedan var det ett fåtal företag som marknadsförde olika typer av intoleranstester för privatpersoner, men i dag finns det en stor mängd företag och tester på marknaden. Många av dem har maskinöversatta hemsidor, och på en av de största aktörernas svenskspråkiga hemsida finns det en friskrivning i liten text i sidfoten där de informerar om att deras test ”inte mäter typ IgE-allergier eller IgG-antikroppar”, vilket väcker frågan om vad det är de överhuvudtaget mäter.

Rekommenderar dem inte

Martina, som har gått på Chalmers och har kunskap om hur man gör de olika processerna, har därför även försökt få klarhet i hur testerna görs.
– Det har poppat upp många olika tester på marknaden. Det är en del tyska företag bland annat som försöker rikta sig till den nordiska marknaden. Folk mår kanske lite sämre nu och upplever hälsoproblem för att de gör sämre kostval, spekulerar Martina.
– Man kanske sitter hemma och äter extra mycket bullar, börjar fundera över om man är glutenintolerant, och så hittar man ett billigt test och skickar in det. Då förstår man inte hur man testar de här sakerna, och att man vill ha fler provsvar för att få med hela bilden. Jag har mejlat ganska mycket med en svensk aktör, där jag försökte pressa dem på vilka tekniker de använder. Det kändes som att det inte var helt heltäckande, konstaterar hon.

Finns någon behållning med att göra de här testerna?
– Det kan vara roligt att göra olika tester, men jag rekommenderar dem inte när mina läsare frågar. Det är 1000 kronor som man kunde ha investerat i sin hälsa på något bättre sätt, till exempel i bättre mat. Man får inte svar på några frågor, så risken är att man blir mer förvirrad av de här testerna. Då behöver man ändå gå till läkare och göra en utredning.

Biohacking

Biohackers försöker ta full kontroll över sin egen biologi genom att till exempel använda ny teknik, ta kosttillskott, mediciner, träna och använda psykologiska metoder.