– Jag vill inte bli min sjukdom

Anders Brodin går in i sovrummet i den nybyggda tvåan i Liljeholmen och plockar fram en ansiktsmask. Det är inte ett vanligt tunt munskydd som används i sjukvården, den här påminner mer om de man kan se folk i Asien bära. I Bangkok eller Peking, för att stänga ute den förorenade luften.
– Jag köper kartonger om tio, de används i industrin normalt. Om jag flyger har jag alltid med mig den, eller om jag har en dålig period och inte vet vem jag kommer att stöta på. Då hjälper det att bära en sådan här.

Diffusa symtom

För det är när glaset är fullt, när systemet är triggat efter att ha utsatts för starka dofter flera timmar varje dag under någon vecka, som han blir riktigt dålig. Trötthet, sjukdomskänsla, trög i tanken, stickningar i benen och en brännande känsla i huden – diffusa symtom som när Anders först fick dem, för cirka tio år sedan, fick honom att tro att det var influensa han var på väg att få. Däremot har han inga besvär från luftvägarna, vilket annars är vanligt för den här patientgruppen.
– Symtomen är så konstiga och många tror säkert att de är utbrända eller att det är psykologiskt. Men så är det ju inte. När mitt system är triggat tål jag ingenting, då kan jag reagera på allt från spånplattor till inredningen i en ny bil. Å andra sidan, när jag fått vara i en ren miljö en längre tid, som nu, tål jag mer. Då är jag frisk och tänker inte så mycket på det.

Skrev egenremiss

När den första besvärsperioden inte gick över sökte Anders Brodin hjälp på vårdcentralen. De ”fattade ingenting”. Då gick han till företagsläkaren. Samma visa där. Han bestämde sig för att söka rätt på information själv, vad berodde det på att han mådde så dåligt?
Han började googla och kom så småningom i kontakt med en kvinna som också drabbats och som kunde stötta. Det slutade med att han skrev en egenremiss till Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, där det finns en avdelning med stor kunskap om SHR, sensorisk hyperreaktivitet, vilket också blev den diagnos han gavs efter besöket. Med ett intyg i handen, som sa att han behövde vara i en ”ren” miljö, att omgivningen måste vara parfymfri, kunde Anders börja ställa krav på sin arbetsgivare.
– Trots att jag var hög chef på företaget jag arbetade på då var det inte självklart. Personalavdelningen stod frågande. Vadå eget rum? Vadå parfymfritt? Som om människors identitet låg i hur de luktade. Men med en diagnos och ett intyg blev det lättare. Jag fick eget kontor, och de köpte in fyra luftrenare.

Ställ krav

Anders Brodins främsta tips till alla som frågar hur de ska göra, exempelvis i den Facebookgrupp för personer med doftöverkänslighet som han är med i; In the air – be aware, är just att få till en utredning.
– Första steget är alltid att skaffa en diagnos, för att sedan kunna ställa krav på arbetsgivaren. Arbetsmiljölagen säger nämligen att arbetsgivaren är skyldig att anpassa miljön till den som har ett funktionshinder.
Om man nu har någon arbetsgivare vill säga, många med doftöverkänslighet – det stora flertalet är kvinnor – isolerar sig, berättar Anders Brodin. De kanske börjar hata alla som luktar och ”blir” till slut sin sjukdom.

Måste vara stark

Men så har det inte varit för Anders. Han lever som vanligt; kommunalt åker han fortfarande och i jobbet på ett rekryteringsföretag träffar han många människor, dagarna i ända. Han tror att det har med personlighet att göra, en inställning till livet, att förhålla sig till nya, ibland svåra situationer som uppstår och att själv vara stark, ”eftersom ingen annan kommer att vara det åt dig”.
– Jag fick hudcancer för ett par år sedan. Men jag slutar ju inte gå ut i solen för det. Jag anpassar mig, har slutat sola aktivt och ser till att använda solskyddsfaktor 50. Och det är samma sak med det här, säger han och kastar iväg en leksak till hunden Stickan. Man anpassar sig.

Egna knep

När Anders insjuknade var han och hans familj samtidigt drabbade av svåra privata problem, en traumatisk händelse inträffade som skulle påverka familjen under många år. Den stressen i kombination med att han exponerades för stark parfym via en kollega tror han själv är orsaken till varför det bröt ut just då.
Så hur gör han då för att avhjälpa besvären när ”systemet är triggat”? Finns det knep att ta till?
– Det enda som hjälper är egentligen att gå bort från den eller det som luktar. När jag åker tunnelbana går jag runt och känner efter var det luktar minst. Ibland byter jag vagn. Sedan går det ofta att se vilka som luktar mycket, det är i regel en viss typ av tjejer och killar som dränker sig i parfym. Det är som att möta en vägg av ondska, säger Anders och skrattar.
Ett annat knep han tar till är speciella andningsövningar enligt Lotorpsmetoden; en behandlingsterapi utformad för att hjälpa mot just doftöverkänslighet, astmabesvär, hosta och liknande.
– Det kanske hjälper mer psykologiskt, men jag känner i alla fall att jag gör något.

Tvättade femton gånger

Även om doftöverkänsligheten inte begränsar Anders Brodin särskilt mycket tycker han ändå att det är jobbigt att behöva säga till och klaga på folk. Men det måste göras. Som den gången han skulle åka på semester med en kompis som använde mycket sköljmedel när han tvättade kläder.
– Jag bad om att få hans kläder som skulle med på resan. Varför då? sa han. Därför att jag inte kan åka i samma bil som dig annars. Det slutade med att jag tvättade kläderna femton gånger innan all lukt var borta.

Namn: Anders Brodin
Ålder: 57
Familj: Tre döttrar, en särbo och italienska spetsen Stickan.
Bor: Nybyggd lägenhet i Liljeholmen, Stockholm. ”Det var nervöst att flytta in här, jag placerade ut luftrenare lång tid innan inflyttning. Men det har gått bra. ”
Gör: Konsult på Veterankraft AB. Ett rekryteringsföretag specialiserat på 50+. ”Jag brukar säga att jag säljer människor.”
Bakgrund: Tidigare musiker och grundare av bandet Brända barn på 80-talet. ”Vi sålde 20 000 plattor och blev i tidningen Schlager utsedda till årets nykomling 1982”.