– Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig
Asta Dahlqvist, 16, har svår allergi mot jordnötter, nötter och baljväxter. Hon har tvingats åka ambulans till akuten flera gånger – samtidigt vägrar hon att låta rädslan ta över. Hennes råd till andra föräldrar med svårt allergiska barn är att alltid ha koll, men att också lämna över en del av ansvaret till barnen.
– Jag kommer ihåg att jag satt i bilen och att mina läppar svullnade upp, det kliade i halsen och jag kände något slags obehag i kroppen. På sjukhuset sa de att jag förmodligen var allergisk mot nötter, berättar hon när vi träffas hemma i radhuset i Nacka där hon bor tillsammans med sin mamma, pappa och lillebror.
Det har blivit många fler turer till sjukhuset efter den där första, ofta i ambulans. Prover togs tidigt som visade att hon är allergisk mot jordnötter, nötter och baljväxter. Dessutom har hon visat sig reagera mot granatäpple. Och eftersom hon reagerar så starkt om hon får i sig nötter har hon alltid – när hon inte glömmer det – med sig en adrenalinspruta som akutmedicin.
Inget lösgodis
Hur har det då varit att växa upp med vetskapen om vad som kan hända ifall hon får i sig något hon inte tål?
– Ibland när jag var yngre kunde det vara jobbigt när alla kompisar köpte lösviktsgodis på lördagarna, medan jag alltid var tvungen att köpa småpåsar med en sorts godis som jag visste var helt nötfri. En gång fick jag en väldigt kraftig reaktion av att äta godisbilar och fick ligga på sjukhuset hela natten, så jag har lärt mig att jag måste vara noggrann, säger Asta.
Just godis har varit ett dilemma, där felaktiga eller otydliga innehållsförteckningar orsakat flera reaktioner.
Men särskilt orolig för att få en livshotande reaktion igen – det är hon ändå inte.
– Det är klart att det känns lite krångligt ibland, som när jag ska fika med mina kompisar på stan men alla bakverk på kaféerna innehåller spår av nötter. Eller som den gången jag skulle flyga och hade blivit lovad att det inte skulle säljas nötter ombord – men sedan gjorde personalen det ändå. Men samtidigt kan jag inte gå runt och fundera så mycket över det. Jag gör mitt bästa för att undvika att få i mig nötter, men skulle det hända så händer det. Det finns massor av farliga saker som kan inträffa och jag måste kunna leva också! säger Asta.
Hon ler och det glittrar till lite i ögonen.
Arg som ung
När hon var yngre var hon argare, berättar hon. När hennes favoritchoklad Dumle – en av få sorter hon kunde äta – började tillverkas i en fabrik där det hanterades nötter skrev hon till företaget och berättade hur besviken hon var. Hon startade även ett Instagram-konto som hon kallade Alla vi som hatar nötter.
Idag tycker hon att det är viktigare är att upplysa människor om riskerna med nötter.
– Jag ser alltid till att ta reda på innehåll i saker jag inte är säker på och nöjer mig inte med svaret ”nej, det ska det inte innehålla”, utan ber då personen att dubbelkolla så att jag vet säkert. Men jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, jag är samma person både med och utan allergi, säger hon.
I hennes rum står en korg med gosedjur och på väggen hänger tre stränginstrument, en vanlig gitarr, en elgitarr och en ukulele. Att spela gitarr är ett av Astas stora intressen, hon har spelat i band och letar just nu efter ett nytt.
När vi gått ut i vardagsrummet kommer mamma Åsa Dahlqvist och sätter sig i soffan bredvid Asta.
Lite för orolig
– När jag först fick reda på Astas allergier tänkte jag mest – oj, hur ska jag skydda henne från det här resten av livet? Ibland har jag nog också varit lite för orolig, men försökt att inte visa det för mycket. Inför kalas har jag messat över en lista med tips på sådant hon kan äta, men jag har nog inte berättat om det för Asta, säger Åsa.
Asta nickar.
– Det tror jag att ni gjort bra. Jag har vetat att ni har haft koll och tagit ansvar, men ändå känt att jag haft ett eget ansvar också. Och att ni inte har oroat ihjäl er, säger hon.
Sedan tre år äter Asta dessutom vegansk kost, något som kan vara en utmaning för den som inte äter baljväxter. Men eftersom hon tål sojaprotein och även äter mycket frön – och eftersom Asta är en envis och lösningsorienterad 16-åring – funkar även den ekvationen.
Och om Asta en dag vill resa utomlands – kanske tågluffa?
– Då skulle jag dubbelkolla att hon hade massor av kortisonsprutor och tabletter med sig, plus översättningskort om hennes allergier på olika språk, säger mamma Åsa.
– Det skulle jag också dubbelkolla, säger Asta.
Hur gör ni nu på julen och vid andra släktkalas?
– Allt som serveras här hemma är nötfritt och det brukar inte vara någon som klagar på det. Våra släktingar brukar ha ganska stor förståelse för min allergi, när mormor brukade laga risgrynsgröt tillsatte hon till exempel russin istället för mandel i gröten. På ett sätt är kanske nötallergi lättare att acceptera för andra, än en del andra matallergier, säger Asta.
PERSONFAKTA
Namn: Asta Dahlqvist.
Ålder: 16 år.
Bor: Nacka.
Familj: Mamma Åsa, pappa Jonas och lillebror Åke.
Gör: Pluggar första året på gymnasiet.
Fritid: Spelar elgitarr.