Identifiering av astmacellen omvälvande
Ni har kunnat läsa i Matnyttig.se om spännande forskning som genomförs på Uppsala universitet och som har lett till att man har funnit den cell i blodet hos möss som ger upphov till mastceller, en så kallad mastcellsprogenitor.
Forskningen på mastceller är gjord på möss. Även om möss inte spontant utvecklar astma som människor, så kan man lära sig mycket om hur mastceller hamnar i lungorna, berättar Joakim Dahlin. Han har skrivit sin doktorsavhandling om cellen som ger upphov till mastceller, en så kallad mastcellsprogenitor.
Det har gått ganska snabbt att komma så här långt. Att isolera cellen i mus som ger upphov till mastceller har bara tagit lite drygt ett år. Själva inhämtningen av blodprover och testande av desamma tar inte långt tid. Vi hoppas att vi inom ett år har kunnat identifiera mastcellsprogenitorn i blod även hos människa. Letandet efter mastcellsprogenitorer i människa har faktiskt redan pågått en tid och fortsätter med full intensitet efter att jag har försvarat min doktorsavhandling den 17 oktober.
Läkare inom astma på Akademiska Sjukhuset i Uppsala stöttar Joakims sökande efter en mastcellsprogenitor hos människa fullt ut. De är mycket engagerade och jag får mycket bra stöd av dem. Forskningen är ännu på grundforskningsstadiet och finansieras av statliga medel samt stipendium från bland annat Hjärt-Lungfonden. Läkemedelsindustrin har visat ett visst intresse, men ännu är det ingen som har klivit in som finansiär. Det kan bero på att vi ännu inte hittat något sätt att stoppa mastcellsprogenitorerna från att vandra till lungorna.
Kan man ta fram ett läkemedel som gör det så är det ett nytt sätt att angripa astma. För den som har astma skulle det inte innebära att man blev av med mastcellerna som redan finns i lungorna, men det skulle stoppa nya mastceller från att ta sig dit. Det skulle förhindra att astma-symptomen förvärras. Med tiden är det också möjligt att mastcellerna i lungorna dör och då blir man av med astmasymtomen, men detta är givetvis bara spekulationer. Det här måste bevisas kliniskt och det kan ta lång tid, konstaterar Joakim, och fortsätter, man kan räkna med en utvecklingstid på upp till tjugo år innan vi har en färdig medicin.
Intresset för immunförsvarets gåtor gjorde att Joakim började forska på astma. Jag är pollenallergiker, men inte astmatiker så det var inte min egen situation som triggade mig att börja med detta. Redan det som vi hittills fått fram är omvälvande. Jag har inte talat om denna forskning på någon medicinsk konferens än, faktiskt skall jag presentera de nya fynden för första gången i Liverpool nu i december, berättar Joakim. Och intresset för fyndet kommer nog att öka, för vi vill ju lösa astmans gåta.