Göran Everdahl: ”Jag är en lyxallergiker!”
Hans första uppdrag som journalist var att intervjua kommunhästen Brunte i Nacka. Det slutade med att han blev helt utslagen. Men trots pälsdjursallergin har det gått hyfsat bra för spanaren och filmkritikern Göran Everdahl – som inte helt har gett upp hoppet om en egen hund.
Men han är också allergiker.
Vi möts på ett klassiskt konditori i Stockholm och efter en viss tvekan väljer Göran den nötladdade mazarinen. Ok, snabb check – tål nötter alltså.
”Många har det värre”
Han är nästan lite orolig över att vara med i Allergia, för tänk om hans allergi är lite för obetydlig för att räknas?
– Ja, det finns så många som har det mycket värre. Jag är en lyxallergiker, fastslår han.
Men låt oss börja från början. Det fanns ingenting som tydde på att lille Göran var allergisk under uppväxten i Umeå. Möjligtvis hade han kunnat utveckla någon form av dammallergi, eftersom han i princip bodde på biblioteket och plöjde böcker.
Men när han var 13 år gammal – och nu får vi hoppa tillbaka till 70- talet då ”brunast vinner” var mottot – så hittade han en sololja som snabbt skulle göra honom brun.
– Den luktade väldigt gott, minns jag, men efter en stund började det svullna i halsen och jag fick svårt att andas.
Växte upp med hund och katt
Mamma vände på flaskan och läste att bergamottolja var en av ingredienserna. Kvicktänkt som mammor kan vara testade hon också med en påse Earl Grey-te. Reaktionen från Göran: han nös och familjen drog slutsatsen att Göran inte tålde bergamott (en sorts citrusfrukt), som just detta te är smaksatt med.
– Det låter säkert hemskt, men länge använde jag det som något av ett partytrick. ”Låt Göran lukta på Earl Grey, så nyser han.”
Familjen hade både hund och katt när Göran var liten, men under senare tonåren blev han helt oväntat allergisk mot katter.
– Jag tror det berodde på att vi var utan katt en period, och när vi sedan skaffade en ny kom allergin. Jag minns vagt att någon läkare sa att det var rätt typiskt att en allergi kan uppkomma om man utsätts för något man är latent allergisk mot och det sedan försvinner tvärt.
Allergisk mot de flesta djur
19 år gammal gör så Göran ett pricktest och får en rad allergier bekräftade, som häst, hund och katt.
– I dag är häst det värsta. Ligger det en hästfilt i bilen så får jag svårt att andas.
Och det är just djurallergin som Göran tycker är svårast, eller snarare tråkigast. Nästan hela livet – i dag är han nyss fyllda 60 – har han drömt om att ha en egen hund, och helst även en katt.
– Jag tycker verkligen om djur och har alltid haft roligt tillsammans med dem.
Provade med pudlar
För några år sedan upplevde Göran att han var lite bättre från allergin. Visst gick det ganska bra ändå att träffa hundar?
– Men tyvärr. Vid ett test visade det sig att allergin var värre än någonsin. Förutom djur gällde det också pollen, kvalster och gråbo.
Som pälsdjursallergiker får man ofta, i all välmening, tips om att prova på olika allergivänliga hundar och katter.
– En gång umgicks jag med några pudlar, som ju sägs vara allergivänliga, och fick mitt livs värsta allergi.
Har du haft några andra allergiska reaktioner?
Göran funderar och konstaterar efter en stund att det är ”härligt att få hänge sig åt sina krämpor”.
– Men det hände faktiskt en otäck sak i Thailand för kanske tio år sedan …
Göran var på en liten ö och njöt av god nyfångad fisk från havet. Efter en stund började det klia på en röd fläck på bröstet, ungefär som ett myggbett.
Mystiska nässelutslag
Klådan fortsatte att öka under natten.
– Vi var på en ö utan sjukstuga och nästa dag var hela mellangärdet rött och det kliade något för jävligt, berättar Göran.
Sedan vandrade klådan och utslagen runt över hela kroppen, ibland i hårbotten, ibland på fotsulorna.
– Det höll nog på en vecka innan det mildrades.
Det låter som bältros?
– Nja, väl hemma trodde läkaren att det var någon form av nässelutslag, så i dag har jag fått kortisontabletter att ha med mig när jag reser.
Om det var den thailändska fisken som var orsaken till utbrottet är förstås svårt att veta i efterhand, men det är en trolig orsak.
– Jag minns fortfarande den där otroligt intensiva klådan som jag tvingades stå ut med. Det enda som hjälpte var att praktisera någon form av mindfulness, att liksom separera tankarna från kroppen.
Drömmer om en egen hund
Under barndomen var djuren en viktig del av livet. Att få åka hem till mormor och morfar och gosa med deras hundar var det bästa Göran visste.
– De brukade berätta hur jag somnade hoprullad i hundkorgen tillsammans med deras jakthund, beaglen Rosa. Och det kan jag drömma om ibland. Tänk att få ha en egen beagle igen.
Hur gör du med vänner som har hund eller katt, kan du hälsa på?
– Självklart. Jag tar en tablett
och då går det bra. Om jag inte kan låta bli att klappa dem kan det börja klia i ögonen, men annars är det inga problem.
Vad tycker du om att hundar får hänga med på nästan
alla kaféer och restauranger?
– Det är jättebra. Jag är helt för det. Det är bara mysigt.
Spanar och skriver böcker
I dag bor Göran i Vasastan i Stockholm, något som han kallat för ”hundarnas Manhattan”.
– Det var en referens till Woody Allen-filmen Manhattan om neurotiska New York-bor. Jag tyckte att jag kände så många nervösa hundar, kanske för att de levde stressiga storstadsliv.
Han har varit frilans i princip hela sitt arbetsliv, trots att han en gång i tiden erbjöds fast anställning på Veckorevyn.
– Hade jag inte blivit journalist hade jag kanske blivit researcher, jag älskar att gräva i gamla arkiv.
Men i stället har vi fått höra Göran tolka samtidsfenomen i Spanarna, som krönikör i Godmorgon världen eller som filmrecensent i Go’kväll. Han har också skrivit flera böcker, som till exempel Bildningsakuten och Boken om lagom.
Surdeg i stället för hund
Med lätt hand och stor humor är Göran expert på att analysera fenomen och hitta roliga paralleller. Bland annat hävdar jag att han i ett kåseri uppgav att han tvingats skaffa en surdeg i stället för en hund på grund av allergin, något han inte riktig minns.
– Men det stämmer säkert. Att ha en surdeg är som att ha ett husdjur, degen måste ju skötas om kontinuerligt. Å andra sidan vore det väldigt obehagligt om den la sig i knät och började spinna.
– Annars får jag nog säga att min balkong är en sorts ersättning. Där finns också en form av liv som måste pysslas om och skapar en sorts lugn hos mig.
Göran skulle förstås välkomna en ny medicin eller genforskning som gjorde att allergin försvann helt.
– Egentligen är det konstigt att man inte har lyckats. Allergi är ju ett kroniskt tillstånd som så många är drabbade av. Tänk vad mycket pengar det finns att tjäna för den som löser gåtan.
Väntar på ett mirakel
Han är ändå lyckligt lottad, menar han, med sin förhållandevis hanterbara allergi och har i princip förlikat sig med att det inte kommer flytta hem några husdjur till lägenheten i Vasastan i Stockholm.
– Absolut, man kan inte få allt här i livet. Men …
Men?
– Det kan ju hända att allergin försvinner, eller hur?
Då kommer katten Ignatz och hunden Haddock att flytta in nästa dag hos detta Tintin-fan, var så säker.
Allergivänliga hundar = en myt
- I dag finns det många hundraser som beskrivs som allergivänliga eller allergifria. Men det finns dessvärre ingen hundras som är allergifri. De flesta läkare avråder hundallergiker från att skaffa hund över huvud taget (även en så kallad ”allergivänlig” hund), eftersom allergin kan bli så allvarlig att den leder till astmaattacker.
- Olika djurindivider avger mer eller mindre av olika allergener. Detta förklarar varför en person med pälsdjursallergi kan tåla vissa djurslag bättre än andra.