Emmi mobbades svårt för sina allergier
När parfymer blev till vapen och orden sårade mer än något annat stod Emmi ensam. Trots upprepade rop på hjälp agerade ingen. Nu berättar hon sin historia – inte för att ta hämnd, utan för att vuxna måste börja ta ansvar.
Och så visade de varandra flaskorna, sprutade lite parfym på halsen och garvade, väl medvetna om vad de gjorde. De visste att Emmi kunde bli sjuk av dofterna, illamående och sängliggande.
Emmi Andersson, 16, möter oss med ett leende utanför det gula huset i ett kylslaget Kolsva, Västmanland.
– Välkommen till vårt paradis, säger hon och pekar på det lugna villakvarteret.
– Första gången vi körde in i Kolsva, vi skulle på möte på den nya skolan, kände jag ”vilken skitort”. Men flytten är det bästa vi har gjort, här är jag trygg.
Ingen hämndartikel
Familjen flyttade hit för drygt tre år sedan. Eller: Först bodde Emmi och mamma Cecilia ett år i en liten lägenhet i Kolsva i veckorna för att Emmi skulle kunna gå i skolan här. För hon blev så mobbad på den tidigare skolan, mycket på grund av sina allergier, att familjen tvingades byta bostadsort.
De ber oss att inte nämna exakt vilken ort de bodde på tidigare. Detta är ingen hämndartikel, syftet med att berätta är att få upp frågan på agendan, prata om problematiken, så att fler barn slipper drabbas.
Mamma Cecilia beskriver dottern som en i grunden levnadsglad tjej, frimodig med full fart. Men när hon började skolan blev hon ängslig på ett sätt föräldrarna inte kände igen.
Fasthållen av äldre killar
– Första gången jag hörde om mobbning var när Emmi gick i trean, då blev hon fasthållen av äldre killar som hotade att rövknulla henne, något hon kom hem och frågade mig vad det betydde, säger Cecilia.
Emmi har astma, doftöverkänslighet och pollen- och matallergi. Ungefär vart tionde barn blir någon gång i månaden retat på grund av sin astma, allergi eller överkänslighet, visar en undersökning från Unga allergiker. För Emmi var det betydligt mer frekvent än så.
– Jag blev utpekad tidigt, man kunde jaga mig med en apelsin, som jag är allergisk mot, och köra upp den under näsan. Nu kan jag skratta åt det, men då fick jag ångest, kunde inte sova på nätterna av oro för att gå till skolan nästa dag.
Vad sa personalen på skolan när sådana saker hände ute på skolgården?
– Vet du, jag tappade tilltron till vuxna ganska tidigt. Till slut orkade jag sällan ens ta upp mobbningen med lärarna. De sa alltid att man skulle komma till dem om det var något, så skulle de hjälpa till. Men de ljög, för de gjorde ju inget. I stället fick jag höra att jag inte skulle vara så känslig. Och till mina föräldrar sa skolpersonalen att jag överdrev när jag berättade om vad som hänt. Men i realiteten är det tvärtom, man underdriver för man skäms över att ha blivit utsatt.
Ifrågasattes av skolsköterskan
Även Cecilia, som hade möte på möte om detta med skolan, beskriver en typ av gaslighting, som när skolsköterskan sa: ”Det är så konstigt, Cecilia, för det är bara du som ser att Emmi blir sjuk av parfym.”
– Vad trodde hon, att jag var en galen mamma som gjorde mitt barn sjukt? Emmi tar sex mediciner varje dag för sin astma och allergi och hon blir behandlad av överläkaren på en allergimottagning på barnklinik. Det finns intyg på detta. Som tur var bekräftade lärare att det syntes tydligt när Emmi blev utsatt för parfym, säger Cecilia.
I sexan eskalerade problemen, man pratade om att sen på högstadiet där lärarna har mindre koll skulle alla ha jättemycket parfym.
– Då började de också kalla mig hora, säga att jag var ful och äcklig och borde banta. Senare fick jag också höra att jag borde ta mitt liv, då skulle alla bli glada. Saker jag hörde så många gånger att de till slut gick på repeat i mitt eget huvud.
Sprutade parfym i ansiktet
Cecilia berättar att hon började förstå allvaret i situationen. Hon bad skolan planera för hur det skulle fungera på högstadiet. Skolan köpte in en luftrenare och Emmi skulle få ett hemklassrum – allt gott så.
– Men när jag frågade vad de skulle göra åt eleverna som trakasserade henne fick jag till svar: ”Jag vet inte.”
Enligt Emmi och Cecilia fick mobbarna i princip härja fritt. Något de också tog chansen att göra när de väl började sjuan, där personalen har mindre koll på vad som händer i korridoren. Framför allt gick man på doftöverkänsligheten, som Emmi själv kallar parfymallergi.
– De sprutade parfym i närheten av mig eller in i rum där de visste att jag var. Jag brukade låsa in mig på toaletten och gråta. Andra gånger sa de: ”Ta din jävla medicin och håll käften.”
Vad händer när det är mycket parfym omkring dig?
– Jag får hjärndimma, kan inte fokusera på lektionerna. Blir illamående, kan kräkas och vill bara ligga och sova. Jag har också svårt att få luft, jag får astma. Det i kombination med att jag fick höra hur jag inte var värd något gjorde att jag till slut inte ville gå till skolan.
Hon pratade med kuratorn, klev till och med in i lärarrummet och skrek i desperation efter hjälp.
– Men ingen larmade. Det sveket gör skitont.
Kastade ägg
Mobbarna kastade också ägg på och omkring Emmi, som är äggallergiker. Sprang efter henne till och från skolan med sexuella hot. Och trots mammans rop på hjälp blev det ingen märkbar förändring i skolan.
Det hela slutade med att Emmi ringde Cecilia en dag, flickan stod då utanför skolan, grät och sa: ”Mamma, jag går aldrig hit igen.” Då gick topplocket för Cecilia.
– Jag skäms över att berätta det här, men jag drog från jobbet, körde rakt in på skolgården, gick in i skolan och skrek åt de ansvariga att de hade misslyckats, samtidigt som jag halkade runt i äggsmeten på golvet. Där gick mitt äggallergiska barn.
Började leta ny skola
Pappa Anders började aktivt söka efter andra skolor och hittade Malmaskolan i Kolsva, där rektor Johan Hallberg kunde redogöra precis för hur man jobbar kring allergier och mobbning i skolan.
– Han sa också att han skulle ljuga om han sa att de inte hade någon mobbning i skolan, men de försöker motverka den. Den ärligheten ingav förtroende. Jag berättade för honom hur jag skrikit i korridoren på den gamla skolan, varpå rektorn sa: ”Man gör det till slut, i ren förtvivlan.”
Ja, hur känns det som förälder när man ser sitt barn vara så utsatt?
– Man känner sig misslyckad som inte har lyckats skydda sitt barn. Att vara tvungen enligt lag att skicka sitt barn till skolan där hon blir utsatt … det tar sönder en totalt. Hela familjens mående påverkades. Och när Emmi gick i sjuan var vi i tvungna att bo på två ställen, som om vi var skilda fast vi inte var det, säger Cecilia.
Flyttade till ny ort
Ja, familjen kom att flytta till Kolsva. Först bodde Emmi och Cecilia där i veckorna, efter ett år köpte de sitt gula trähus. Emmi minns hur konstigt hon tyckte det var att alla på den nya skolan sa hej på morgonen.
– När man blivit osynliggjord så länge och intalad att man inte har ett värde är det svårt att förstå varför någon skulle vilja heja på en, säger Emmi.
Emmi berättar att hon först hade det kämpigt socialt. Hon var ju inte van vid att få frågan om hon ville vara med. Men snart lossnade det, och hon, som tidigare varit orolig för att gå ut, började nu gå till ungdomsgården och affären, och började spela innebandy …
– Jag plockade också fram kläder jag dissat tidigare, för jag hade ju fått höra hur fula de var, att jag såg ut som en hora. Nu fick jag i stället höra att jag var fin. Det var lite svårt att ta till sig, men värmde.
Berättade om sina erfarenheter
Hon skrev en uppsats om mobbningen hon utsatts för, och ombads berätta om sina erfarenheter för elevhälsan – åtta vuxna kring ett bord.
– Jag berättade på, för mig var ju det här vardag. Men när jag såg flera av dem, även vuxna män, gråta började jag förstå allvaret i vad jag varit med om.
Mamma Cecilia säger att den stora vändningen var när Emmi i nian var konferencier på avslutningen. Då insåg hon att dottern repat sig och kommit långt.
Fick tillbaka sin dotter
– Allt det här var underbart att se, som att få tillbaka sin dotter. Speciellt när jag läser om barn som tagit sitt liv på grund av mobbning, säger Cecilia.
– Jag var inte självmordsbenägen, men kände hopplösheten, att jag inte var värd något, säger Emmi.
Hur tänker du kring allt det här i dag?
– Mobbarna har jag förlåtit, de var också barn. Det är föräldrar, lärare och andra vuxna på skolan som jag är besviken på. Varför gjorde ni inget?
Varför kastade ni mig åt vargarna? Ni visste ju vad som pågick, säger Emmi.
Och hur ser du på framtiden?
– Åh, i höstas började jag på gymnasiet, där jag läser till undersköterska. Målet är att jobba på BB. Och så vill jag ut och prata om allergi och mobbning, för att få till en attitydförändring i samhället, säger Emmi.
Fakta om Emmi Andersson
Ålder: 16 år.
Familj: Mamma Cecilia, pappa Anders och hunden Findus.
Bor: I Kolsva.
Gör: Studerar på
vård- och omsorgsprogrammet.
Det här säger lagen
Enligt skollagen har alla barn rätt till en trygg skolmiljö, fri från kränkningar och mobbning. Personal som får veta att en elev känner sig utsatt måste anmäla till rektorn, som i sin tur ska anmäla till huvudmannen (den som driver skolan). Huvudmannen ska se till att saken utreds och att mobbningen stoppas.
Allergi kan vara en funktionsnedsättning, vilket är en skyddad grund i diskrimineringslagen. Om ett barn blir mobbat på grund av sin allergi kan det därför ses både som kränkande behandling och diskriminering – något skolan är skyldig att agera emot.
Elevens rättigheter – kortfattat:
- Rätt till en trygg och säker skolmiljö.
- Rätt att bli tagen på allvar om hen berättar om mobbning.
- Rätt att skolan agerar direkt och utreder.
- Rätt till skadestånd och/eller diskrimineringsersättning om skolan brustit i sitt ansvar.