Brister i övergången behöver åtgärdas

För många är 18-årsåldern en tid av förändringar. Skolan slutar och de unga tar sina första steg mot vuxenvärlden, kanske flyttar hemifrån och börjar studera eller jobba på annan ort med nya sociala sammanhang. Som ung patient sker ytterligare en viktig förändring: barnsjukvården övergår till vuxenvård.

Anpassa efter individen

Att byta vårdform kan vara svårt. Patienten möter nya läkare och nya rutiner i en ny miljö. Risken finns att hälsan försämras och att behovet av akut vård ökar. Därför är det viktigt att bytet fungerar bra. För att ta reda på hur övergången från barn- till vuxenvård kan förenklas har Vårdanalys gjort utredningen ”Förberedd och sedd” och i den pekat på faktorer som underlättar bytet.
En viktig faktor för en trygg övergång är att den är personcentrerad och anpassad efter den individ som ska byta vårdform. Olika personer har olika behov. Information och tillvägagångssätt bör rättas efter den ungas individuella förutsättningar, ålder, mognad och erfarenhet.
Att övergå till vuxenvård innebär ett ökat eget ansvar och därför behöver den unga ha kunskap och känna sig trygg med sin sjukdom och medicinering, vara insatta i egenvård och vad de själva kan göra för att underlätta vardagen.

Viktig praktisk information

Den unga behöver också få praktisk information om skillnaderna mellan barn- och vuxenvård, hur besöken går till, vart man vänder sig vid olika symptom, hur tidsbokningen fungerar och hur man hittar rätt. Man bör också veta vilka förväntningar sjukvården har på en vuxen patient.
Att vara välinformerad gör det lättare för den unga att förbereda sig, kunna påverka och planera övergången tillsammans med vårdpersonalen. I dagsläget är ungas delaktighet ofta begränsad visar studien och övergången bygger vanligtvis på en remiss.
För att det ska finnas gott om tid bör övergångsprocessen komma igång tidigt, pågå under en längre period och ske gradvis. Om patienten är insatt och aktivt deltar i sin vård blir den också säkrare.

Kontinuitet skapar trygghet

Att byta vårdform innebär att sjukvårdskontakter som byggts upp, kanske under många år, bryts och nya relationer ska skapas. Kontinuitet, att träffa samma medarbetare och slippa berätta sin historia gång på gång skapar en trygghet och underlättar kommunikationen. Det behövs också en kontinuitet kring information. En bra samordning skapar en överlappning istället för ett informationsglapp.
Om läkaren på barnmottagningen, patienten och den nya läkaren har ett gemensamt överlämningsmöte, kan den nya läkaren få en helhetsbild. Det ger en bättre förståelse för den ungas bakgrund och tidigare erfarenheter jämfört med att bara ta del av den medicinska journalen.
Det är också viktigt att vårdnadshavarna är involverade i övergången, att de får information och kunskap om processen och vad som kommer att hända. Då kan de lättare stötta den unga. Sjukvården bör också ta del av deras erfarenheter och kunskaper.

Vården efterfrågar riktlinjer

Även om det finns olika övergångsprogram saknas vetenskapligt stöd för specifika program. Övergångar behöver följas upp för att se hur det har gått, om den unga, och hens närstående känt sig förberedda och sedda under hela processen.

Vårdanalys rekommenderar

• Landstingen (numera regionerna, reds. anm.) behöver driva ett systematiskt och målinriktat arbete med att göra övergångsprocessen mer personcentrerad, och förtydliga ansvarsfördelningen för övergångar i praktiken.
• Landstingen behöver skapa bättre förutsättningar för verksamheter inom hälso- och sjukvården att dra lärdomar av det som framkommer i forskningen och av erfarenheterna från lokal verksamhet.
• Regeringen och landstingen behöver skapa förutsättningar för nationell uppföljning, utvärdering och forskning.