Astman kan finnas i periferin
Ellen Tufvesson är docent och forskare vid institutionen för kliniska vetenskaper på Universitetssjukhuset i Lund.
– Jag har alltid intresserat mig för hur kroppen fungerar. Att allting måste stämma och att det för det mesta faktiskt gör det. Just cellbiologi tycker jag är mycket intressant, att det började med forskning inom astma- och allergiområdet är mest en slump.
Ibland är det ju så illa att allting inte riktigt stämmer i kroppen. Inflammationer, som ger astma och allergier, biter sig fast och blir kroniska. Varför det är på det viset är något Ellen Tufvesson ägnar sig åt att ta reda på.
– Vi mäter och tolkar biomarkörer, till exempel kväveoxid i utandningsluften. Det är ett tecken på en pågående inflammation.
Mängden inflammerade molekyler
En annan ny teknik att mäta inflammation i luftvägarna är att analysera utandningskondensat. Metoden går ut på att patienten andas ut genom en kondensator där utandningsluften kondenseras och samlas upp. Detta utandningskondensat kan sedan analyseras, man kan bland annat se mängden av inflammerade molekyler. Båda metoderna är icke-invasiva metoder, det vill säga de kräver inte att man tränger ner i luftvägarna med något instrument, så kallad bronkoskopi. De är därmed mer skonsamma och mindre riskfyllda för patienten.
Spirometri
Det har visat sig att vid olika typer av astma, dessutom ofta vid svår astma, sitter inflammationen främst i de perifera, finare, luftvägarna. Med spirometri, ett diagnosinstrument som idag används för att mäta lungfunktionen, är det svårt att upptäcka astman om inflammationen finns i de perifera luftvägarna.
Så Ellen Tufvesson och hennes kollegor förfinar och utvecklar metoder för diagnostisering och monitorering av astma. En viktig del av astmabehandling är just monitorering, att kunna följa upp till exempel om medicineringen hjälper.
– Det finns så många typer av astma, olika fenotyper som vi säger. Det finns ansträngningsutlöst och det finns allergisk astma och det finns olika svårighetsgrader. Vi håller på och lär oss mer om vad som kännetecknar de olika fenotyperna.
Förutom att hitta bättre diagnos- och monitoreringsmetoder är förhoppningen att även hitta nya sätt att hämma inflammationer, andra än steroider och anti-leukotriener som är de som används idag.
– Vi tar ju själva inte fram läkemedel, men kanske kan vår forskning i förlängningen leda till kunskap som kan ligga till grund för nya behandlingsformer.