Familjen Ljungkvist bytte Sverige mot Mallorca

Familjen Ljungkvist är nyss hemkomna från en veckas semester i Marocko när vi träffas hemma i Arboga. Vår mötesplats är ett centralt fik och tioåriga Alva frågar extra noga vid disken om kakorna kan ha spår av nötter.
–– De bara har det i ryggraden, att de alltid frågar, förklarar mamma Carin och fortsätter,
När Lovis går på kalas är, ”Hej jag heter Lovis, och jag är svårt allergiskt mot mandel och nötter” det första hon säger. Genom den rutinen hos tjejerna så har vi gjort allergin till en kontrollerbar sak nu.

Jag tror att man växer genom resor

När det gäller rutin och kunskap så har den här familjen blivit mer eller mindre experter. Alla som rest på en längre resa med två barn vet ju att det kräver en hel del planering, lägg då till att båda barnen är allergiska, mot hund, katt, pollen, livsmedel som fisk, skaldjur, nötter, och mandlar och har astma. Då krävs det om möjligt ännu mer planering, men att lägga ned drömmen om en längre vistelse runt Medelhavet var inget alternativ för familjen Ljungqvist.
–– Vi har aldrig sett våra allergier som ett handikapp, vi behöver bara vara lite mer uppmärksamma på vissa saker runt till exempel mat i vår omgivning än andra. Men att stanna hemma? Nej, man ska inte göra sig mer begränsad än vad man redan är, säger Carin.

Längtan

Idén tog fart under våren och sommaren 2005. Längtan efter ett varmare klimat hade funnits en tid och nu var barnen tre och sju år gamla. Yngsta dottern Lovis, sex år, hade haft en turbulent första tid i livet med nyupptäckt efter nyupptäckt av livsmedel som orsakade allergi. Sjukhusbesöken hade blivit många, några av dem med transport av ambulans. Nu hade hela familjen hunnit få in goda rutiner för att hantera Lovis behov. Lovis hade till exempel redan lärt sig att alltid ha med sig en liten väska innehållande astmamediciner, allergimedicin, cortison och en adrenalinspruta,
–– Hennes matallergi hade också blivit lite bättre, det som fortfarande var helt omöjligt var just fisk eller spår av fisk, men vi hade nått en tidpunkt där det inte längre dök upp obehagliga överraskningar varje dag i samband med mat. Vi hade fått läget under kontroll, säger pappa Johan.

Erbjudande om jobb

Under en semesterresa till Mallorca så fick Carin ett erbjudande om att jobba som danslärare på en charteranläggning. Det behövdes inte många timmar för att tacka ja till erbjudandet. Väl hemma i Arboga igen satte familjen igång med planeringen av flytten som skulle gå av stapeln bara några veckor senare. Tankarna var många, och flera av dem rörde döttrarnas allergier. Johan och Carin funderade på växtfloran som finns på Mallorca. Skulle det finnas andra typer av pollen där, och hur skulle det gå? En annan tanke dök upp när en bekant berättade att recept till välkända chokladsorter, inte nödvändigtvis behöver vara identiska i olika länder,
–– Det hade ju inte vi tänkt på alls! Så det var ju bara att ställa sig in på att inget är ok att äta om vi inte har undersökt innehållsförteckningen ännu. Inte ens sådan choklad som vi brukar äta hemma, berättar Carin.
Detsamma gällde smaksättning. Här i Sverige har vi en typ av smaksättning bland våra halvfabrikat som korv och köttbullar. I Spanien är det väldigt vanligt att mat smaksätts med ansjovis. Ett spår av fisk, som skulle kunna ge allvarliga konsekvenser för Lovis.

En hel resväska

När det blev dags för avfärd under hösten 2005 så packade familjen en hel resväska med bara mediciner och livsmedel från Sverige. Det kändes tryggt att ha med sig reservväskan om det skulle ta tid att hitta nya rutiner på Mallorca. Carin åkte också ned en vecka tidigare än övriga i familjen, allt för att förbereda och planera för döttrarnas ankomst så noga som möjligt.
–– Jag hade en lapp med mig med alla allergierna nedskrivna på. Så bad jag en av mina nya arbetskamrater, som också var svensk, att hjälpa mig med översättning till spanska. Sedan var det bara att bege sig ut i livsmedelsaffärerna och läsa innantill på innehållsdeklarationerna, ihop med min lilla spanskalista, säger Carin och småskrattar åt minnet.
Johan stämmer in och berättar att de lärde sig väldigt mycket spanska just på det sättet och genom att försöka hitta så många ord som möjligt för att kunna beskriva tjejernas allergier.

Varmt och fuktigt

När hela familjen var på plats så gick allt förvånansvärt bra. Luftvägarna hos barnen mådde bra av det varma och fuktiga luften. Ingen reagerade negativt på den nya typen av växtflora som fanns, och tack vare den gedigna förundersökningen de gjort så gick det relativt lätt att navigera rätt i den nya matkulturen,
–– När vi lagade mat själva var det väldigt enkelt, men på restaurang fanns det ju fortfarande en viss oro kvar. Hur mycket förstod de av vad vi menade? Säger Johan.
Familjen hade därför som regel att aldrig äta något som inte kändes 100 procent säkert, därför blev det ganska ensidig kost till en början.

Lunchlåda

På Mallorca börjar barnen i skolan vid tre års ålder, så både Alva och Lovis började i ny skola med katalanska som undervisningsspråk. Barnen hade lunchlåda, vilket kändes tryggt för Johan och Carin. Ibland åkte skolbarnen på utflykt, och då kunde skolan bjuda på fika,
–– Där var de otroligt noga med att informera oss innan. De gick igenom exakt vad som skulle förtäras, och kollade med oss om det var ok, säger Johan.
Men en viss oro kvarstod. Vad skulle hända om någon av döttrarna fick ett svårt allergiskt anfall? Skulle det finnas förståelse och kunskap hos sjukvården? Efter en tid drabbades Alva av sin första riktiga förkylning. Förkylningsastman gjorde att ett första besök hos sjukvården krävdes.
–– Även om astma och allergi inte är vanligt i Spanien, så visste de ju precis allt om det. Efter det mötet kunde vi släppa det mesta av den oron vi hade haft innan. Vi fick se att, ok, de har samma kunskap och minst lika utvecklade resurser här som hemma. OM det skulle hända något allvarligt så är vi väldigt trygga, säger Johan.

Familjen stortrivdes

Livet tog form på den nya platsen och familjen Ljungkvist stortrivdes. Både Johan och Carin arbetade hos en stor svensk charterarrangör som musik-, dans- och showartister. Barnen lärde sig det nya språket förvånansvärt snabbt, och trivdes bra i nya skolan. Familjen bodde förvisso litet, men i Spanien är det inte så vikigt med stora ytor. Det som skulle bli ett år blev nästan ett och ett halvt.
Några nackdelar med resan finns egentligen inte enligt familjen Ljungkvist. Carin och Johan är bara tacksamma över att ha fått chansen att lära känna en ny kultur och ett nytt land. Alva kan fortfarande prata spanska och minns en hel del katalanska,
–– Jag tror att man växer genom både resor och längre utlandsvistelser, säger Carin och fortsätter,
– Framförallt så tror jag att det berikar barn att få se att man kan vara olika och leva på andra sätt än just här i Sverige.
Alva och Lovis har också kommit närmare varandra under resan, närmare än vad de hade gjort om de bott kvar hemma tror Johan och Carin. De hade varandra där, och de har en egen värld och en tid i livet att referera till och dela samma minnen från. På frågan om de skulle kunna tänka sig att bo utomlands igen svarar Johan och Carin unisont ”Ja!” Tjejerna tittar först på varandra och lägger till:
–– Fast just nu räcker det för ett tag.

 

Familjen Ljungkvists tips inför utlandsflytt:

• Läs på och reducera orosmoment innan
• Ta med så mycket medicin som möjligt hemifrån
• Skapa nya rutiner i det nya landet, gör barnen delaktiga!
• Lär barnen att alltid ha med sig sin medicin, och lär dem att kunna kommunicera runt sin allergi på det nya språket
• Om det är möjligt, låt en förälder åka i förväg för att lära sig alla nödvändiga ord och undersöka möjligheter till sjukvård.
• Välj ett land ”lagom” långt borta, och med liknande kultur och sjukvård. Det underlättar.
• Prova!! Om det inte blir som man tänkt sig så kan man flytta hem till Sverige igen.