– Höj allergiombudens status

På väggarna i korridorerna sitter skyltar med ett tydligt budskap i rött: ”Inga jordnötter får förekomma på skolområdet.” En skylt som visar att det är livsviktigt för någon på skolan att andra kan visa hänsyn.
–– Du är otroligt sårbar som tonåring. Att be om sin rätt eller komma med krav kan många gånger vara så pinsamt att flera ungdomar istället undviker att berätta. De vill inte vara ”den som ställer till besvär”, även om det egentligen är självklart att alla har rätt till att få må bra här på skolan, säger Titti Axén Sonesson.
–– Det är därför det är så viktigt att ha ett officiellt allergiombud dit både elever, föräldrar och lärare kan vända sig när de själva behöver stöd.

Mötte motstånd

Titti vet hur det är att leva med allergi ur flera perspektiv. Som allergiskt barn på sjuttiotalet fanns det inte mycket förståelse från omgivningen överhuvudtaget, men när Titti själv fick tre allergiska barn förändrades hennes roll.
–– Vem skulle föra mina barns talan i förskolan och i skolan? Jag var tvungen att bli den som stod på mig och informerade. Även om jag stötte på tufft motstånd ibland.

Vi behöver höja statusen för allergiombuden

Ett minne har etsat sig fast särskilt tydligt. Dotterns skolklass blev hembjuden till klassläraren på en överraskning som skulle vara lite spännande. Det visade sig sista stund att klassläraren hade kattuppfödning. Tittis dotter som hade svår pälsdjursallergi kunde av självklara skäl inte följa med sina kompisar den dagen.
–– Då fick vi som föräldrar kritik för att vi hade hållit vår dotter hemma. Hon fick ju inte ”delta i gemenskapen” och vi ansågs både pjoskiga och asociala. Vad säger man? Det blev så tydligt hur låg status allergisjukdomar har. En del verkar tro att det går att tänka eller resonera bort, att det är någon slags inbillningssjuka.

Svalt intresse

Kort efter händelsen såg Titti att Astma- och Allergiförbundet sökte allergiombud. Hon nappade och fick med sig ett utbildningsmaterial till sig själv och som stöd vid information till omgivningen. Många föräldrar var positivt inställda till initiativet, men intresset från skola och förskola att lära sig mer var fortsatt svalt.
–– Man klarade inte av att erkänna bristerna utan ”stoppade huvudet i sanden”. Ekonomi kan ha spelat in, men framför allt tror jag att en sådan sak som att ta större hänsyn i närmiljön med till exempel parfym och liknande upplevs som ett hot mot individens integritet, säger Titti.

I dag har Titti, som själv är lärare, tagit på sig en inofficiell roll som allergiombud på De la Gardiegymnasiet. Hon får ofta kontakt med både elever och föräldrar som berättar om att de upplever besvär. De svårare allergierna noteras ofta vid terminsstart av lärare eller skolsköterska, men Titti saknar ett systematiserat kontrollsystem och en allmän allergiplan.
–– En del elever har till exempel bara problem med pollen under ett par månader på våren. Det ligger kanske inte alltid då på den nivån att skolsköterskan behöver kopplas in. Med en allergiplan skulle även de pollenallergiska eleverna få en chans att må så bra som möjligt och orka med sina dagar. Det kan vara ganska enkla saker som att klassrumsfönster inte ska öppnas på våren och att ventilationen ska tillföra filtrerad luft.

Höjd status

Likt ett skyddsombud på en arbetsplats som går skyddsrond, borde ett allergiombud som gör en allergiinspektion med jämna mellanrum vara självklart på landets skolor, anser Titti. Men det behövs ett tydliggörande av rollen och en bekräftelse från omvärlden.
–– Vi behöver höja statusen för allergiombuden. För att vinna förtroende kan det vara bra med en kurs att gå där du ges ett certifikat som allergiombud. På så sätt blir frågan upptagen på agendan och kanske mer avdramatiserad. Alla skulle veta vem de kontaktar och det där pinsamma, ”att vara till besvär”, kan dämpas om det finns någon mer ”vanlig person” att prata med.

Titti behöver göra sig redo för nästa lektion. Förbipasserande elever frågar nyfiket vad Titti gör, hon svarar att hon intervjuas om allergi för ett magasin och får till svar:
– Coolt!” och en klapp på axeln. Titti skrattar lite och säger:
–– För eleverna är det nog inga större problem, utan bara rent rimligt att vi behöver visa varandra hänsyn. Det är nog vuxenvärlden som sänder fel signaler många gånger. Vi borde ändra på vårt sätt att se på allergier och överkänslighet. Istället för att tänka ”här kommer det en sjuk, nu måste vi anpassa oss”, så borde vi tänka, ”här kan vi förändra miljön så att alla får må riktigt bra!”