Tre injektioner mot katt ska räcka
Överkänslighet mot katt orsakar stort lidande för miljoner människor världen över.
Hittills har traditionella botande behandlingar varit långa och gett många biverkningar. Nu visar ett unikt forskarsamarbete på nya möjligheter.
– En tidig utvärdering pekar på att behandlingen gett önskvärt resultat, berättar Hans Grönlund, forskare vid Enheten för klinisk immunologi och allergi vid Karolinska Institutet i Solna. Fungerar vaccinet så kan det förändra livsbetingelserna för miljoner människor.
Västvärldens vanligaste
Hans Grönlund har ägnat många år av forskning på området. 2002 klonade han huvudallergenet för katt, Fel d 1, det som nu använts vid de kliniska försöken i Schweiz.
Vid kattallergi, en av västvärldens vanligaste allergiformer, reagerar människan mot äggviteämnen som produceras i kattens svett- och salivkörtlar och sprids via pälsen. De luftburna allergenerna finns överallt i inomhusmiljön, även där katter aldrig varit, och leder lätt till utveckling av astma.
Traditionell immunterapi kan stoppa allergiutvecklingen och lindra besvären. Men de extrakt som hittills använts baseras på naturligt kattallergen. Det består av många olika komponenter och risken är stor för biverkningar i form av svåra allergiska reaktioner. Behandlingen är också lång och krävande. Patienten måste få mellan 40 och 70 injektioner under minst tre år, vilket leder till att många med svår allergi ändå väljer att inte låta sig behandlas.
Molekylärbiologisk teknik
För att skapa ett mer effektivt vaccin utan biverkningar har forskarna på KI med hjälp av molekylärbiologisk teknik lyckats framställa huvudallergenet för katt. I och med att allergenet är rent kan det nya vaccinet ges i höga men kontrollerade doser och patienten behöver bara ett fåtal injektioner.
Vid traditionell vaccinering ges allergenet subkutant, i underhudsfettet. Därifrån tas det verksamma ämnet upp i blodet och sprids i kroppen via blodet. Men för att effektivt presenteras för immunsystemet behöver allergenet nå en lymfkörtel.
– Det är en långsam och omständlig process som gör att allergenet tappar stor del av sin effekt på vägen. Man kan heller inte öka på dosen för att kompensera förlusten eftersom bieffekterna samtidigt riskerar att öka, säger Hans Grönlund.
Lymfkörtkarna
Vid de aktuella behandlingarna i Schweiz har allergenet istället sprutats in i någon av lymfkörtlarna i en ljumske för att nå direkt fram till det ställe där det ger effekt.
I lymfkörteln finns heller inga nerver eller mastceller, vilket gör att patienterna upplever behandlingen som relativt fri från obehag.
Tre injektioner med en månads mellanrum ska ge samma effekt som att behandla traditionellt i flera år. Tanken är att behandlingen ska hålla livet ut för de allra flesta, men att vissa patienter kan behöva upprepa den vid ett senare tillfälle.
Industriell produktion
Nu återstår den omständliga process som så småningom ska leda fram till industriell produktion.
– De företag som satsar pengar i projektet vill fortsätta med en klinisk fas 2 under hösten, berättar en hoppfull Hans Grönlund. Det kommer att innebära att fler och mer omfattande kliniska tester kommer att genomföras, också här i Sverige. Dock dröjer det nog ytterligare ett par år innan det nya vaccinet blir en produkt på marknaden.
Ännu så länge har vaccinet enbart testats på vuxna, men om det fungerar bra i fortsättningen kommer det också att kunna användas på barn.
– Där finns en stor potential eftersom kattallergi ofta utvecklas tidigt i livet. Kattallergi är den kanske vanligaste orsaken till utveckling av astma hos barn. Andra intressanta allergier att utveckla vaccin mot är björk, timotej och kvalster, säger Hans Grönlund.
Medicine doktor Hans Grönlund har under åren 2007, 2008 och 2009 fått forskningsanslag från Astma- och Allergiförbundet för sin forskning på området allergivaccin.
Fakta
Efter kvalsterallergi är kattallergi den vanligaste inomhusallergin i Europa och USA med omkring 50 miljoner drabbade.
Rekombinanta allergener framställs på industriell väg med hjälp av genetiskt modifierade mikroorganismer. De gör det möjligt att enkelt framställa stora mängder standardiserade allergener som ser exakt likadana ut från gång till gång, vilket minskar risken för biverkningar.