Tre förebilder – på olika sätt

Sara Edwardsson har arbetat med barnkultur i hela sitt yrkesliv och har kanske mer än de flesta tänkt på detta med förebilder. Det sitter helt enkelt i ryggmärgen att tänka på vad hon säger, vad hon gör och hur hon är mot andra.

Superallergiska Pyro är en liten vampyr, allergisk mot allt det som de andra barnen på förskolan tål, som vanlig mat och dagsljus. Men precis som i de andra böckerna i Skräckisserien, vänds huvudkaraktärens problem till att bli hans styrka. Pyro blir en förebild för de andra barnen.

– Det var viktigt att skriva den på ett positivt sätt, att göra det coolt att Pyro måste ta sin dagsljusspruta varje dag. Vi haussar allergi, kan man säga.

Såväl i skapandet av Pyro och i sin tevekaraktär Supersnällasilversara har förebildstänket varit ständigt närvarande. Många barn har vuxit upp med att se Sara Edwardsson på teve varje dag, då är det extra viktigt att ta varje tillfälle i akt att vara en bra förebild.

– Jag har tänkt på det väldigt mycket genom åren. Hur jag pratar, hur jag är mot mina kompisar, hur jag pratar om andra och vad jag gör. Särskilt när mina barn var små och jag umgicks mycket med barnfamiljer.

Förebilder behövs i alla sammanhang, men framför allt är det viktigt när det gäller saker som man tycker är lite jobbiga, menar Sara Edwardsson. Som för Superallergiska Pyro, som får sitta med sin blodpåse på kalaset när de andra får tårta.

– Att se att det finns andra som är precis som jag, det betyder att jag inte är ensam. Det gör att jag som individ kan växa.

– Man behöver se att andra har det likadant

Som lägerledare för barn och unga med astma och allergi har Hanna Nielsen en viktig roll både som förebild och bollplank. Särskilt när sjukdomen är av den allvarligare sorten, då kan en förebild göra verklig skillnad i någons liv.

Hanna Nielsen har sedan tonåren varit ledare för Unga Allergikers sommarläger där deltagarna är mellan 11 och 17 år. Som sådan vet hon vilken betydelse en förebild kan ha.

– Det är jätteviktigt att ha en förebild. Jag har sett hur stor skillnad vi som lägerledare, men också inom organisationen, kan göra för de här barnen. Ofta känner man sig väldigt ensam när man har en svår astma eller allergi, därför behöver man få se att det finns andra som har det likadant och att det kan gå bra ändå.

Man kan också behöva få veta rent konkret hur den lite äldre förebilden har gjort för att lösa olika problem. Kanske anpassningar i skolan eller hur man tar sig igenom livets olika stadier med sin sjukdom. Så var det även för Hanna Nielsen själv när hon var yngre och genom Unga Allergikers mentorprogram fick kontakt med en två år äldre tjej med samma svåra astma som hon.

– Jag har alltid frågat henne: Hur gjorde du? Hur löste du det här? Och nu får jag samma frågor från de som är yngre än jag. Det är fint att det går i arv. Jag försöker tänka på hur jag uttrycker mig, att vara positiv men ändå öppen med att ibland är det jättejobbigt att vara sjuk. Det är viktigt att stärka mer än att skrämma.

– Jag lever som jag lär

Trots kraftig pollenallergi lyckades Magnus Norman ta sig till den absoluta världstoppen i tennis. I dag driver han den egna tennisskolan Good to Great där han tränar lovande juniorer att nå framgång.

Den egna allergin, liksom hans båda barns matallergier, inspirerade också till insamlingsverksamheten Race4Kids with allergies som Allergia tidigare skrivit om. Pengarna som samlades in i samband med Ironman-eventen skänkte Magnus Norman till Astma- och Allergiförbundets forskningsfond. Själv hade han inte någon förebild med allergi när han växte upp, utan fick lära sig den hårda vägen att leva med sin funktionsnedsättning.

– Men jag tycker verkligen att det är viktigt med förebilder, särskilt när det kommer till lite mer känsliga saker. Att någon du ser upp till går ut och säger: Jag har också allergi mot det här. Det har betydelse.

Som tränare, mentor och coach för ungdomar är han en given förebild. Liksom det faktum att han själv var så framgångsrik och landade en andraplats på världsrankingen runt millennieskiftet. Men rollen som förebild är inte något han tänker på, inget han behöver anstränga sig för att vara.

– Jag lever väldigt mycket som jag lär, det är ingen fasad jag visar upp. Det kommer naturligt för mig. Driver man en tennisskola med 30–40 lovande juniorer så krävs vissa riktlinjer, och en filosofi som man håller hårt på. För ska du bli duktig i idrott måste du leva med det 24 timmar om dygnet. Det måste bli en livsstil. Du måste gilla att träna mycket och att hänga i hallen. Och ta eget ansvar. Det är jag tydlig med.