Omtanke som värmer

När jag fyllde år senast fick jag en liten ugn med två kokplattor ovanpå. Mina praktiskt lagda vänners tanke var att jag ska ta den med mig när jag reser och sover över hos folk. Med en egen ugn kan jag stanna lite längre och baka (och bjuda på) mina smarriga hirskakor, förklarade de. Jag blev väldigt glad över omtanken, men kände ändå en viss tveksamhet. Den skulle nog bara bli stående och samla damm, tänkte jag.

Ugnen stod efter kalaset kvar ouppackad och lite övergiven på vardagsrumsgolvet i sin kartong. Jag la en duk över den och använde den som extra soffbord några veckor. Kvittot låg framme och stirrade på mig på köksbänken och det var nära att jag bytte ugnen mot något jag skulle använda oftare. Men så funderade jag ett varv till, och insåg att det faktiskt var en himla smart tanke. Och så är den så söt. Vanligtvis tar jag med mig matlådor så det räcker för hela besöket, men det finns ju en gräns för hur mycket mat man orkar laga och bära med sig. Matlådor är dessutom rätt trista när de har några dagar på nacken, och vem sjutton vet vad man är sugen på att äta en vecka framåt i tiden?

Så jag bestämde mig för att ge Frasse, som ugnen nu är döpt till, en ärlig chans i sommar på vännernas landställen. Tills vidare huserar Frasse numera uppe på vinden. ”Han” vilar bekvämt i en ikeakasse i väntan på det första äventyret, en vårhelg på Gotland. Jag är oändligt tacksam över att ha vänner som väljer att se lösningar istället för problem, tänker ”outside the box”, och alltid är så positiva och inkluderande. Senaste exemplet på hur de tar hänsyn till mina matallergier med finess, utan att göra någon stor grej av det (värsta jag vet), var i helgen när några tjejkompisar kom över på söndagsbrunch. Medhavd termos med sitt kaffe och sin mjölk, och egna koppar så jag skulle slippa ha kontakt med mjölken. Sina ostmackor och kakor i plastlådor. Precis som jag när jag hälsar på dem, fast tvärtom.

Text Susanne Rosén

Senaste artiklarna