Nu tar vi krafttag för en bättre behandling

Det är höst när du läser det här, men jag skriver dessa rader i sensommarens solsken. Lyfter jag blicken ser jag havet som glittrar och lite på avstånd hör jag färjan lägga till borta i hamnen.

Min barndoms somrar tillbringades på Österlen i en familj bestående av idel soldyrkare. Varje soldag utnyttjades till fullo, hela livet flyttade ner på stranden. Lunch i kylväska, tidningar och tummade pocketböcker till de vuxna, spadar och hinkar till ungarna. Vila under en sandig handduk. Ljuvligt.

För min del var solen och saltvattnet dessutom den bästa medicinen. Den som gjorde att jag slapp nätter invirad i tubgasväv och de där starkaste salvorna som alltid kom i en brun glasburk med svart lock. De som sved och var kalla direkt från kylskåpet. Under sommaren var jag plötsligt fri att springa så att svetten lackade, utan att eksemet blev värre. Min hud fick läka och jag njöt i fulla drag, av friheten och av att slippa den eviga klådan.

Jag hade tur. Mitt atopiska eksem växte bort. Så är det inte för alla. Under september har temaföreningen Atopikerna i samverkan med Astma- och Allergi-
förbundet uppmärksammat den 14 september, som är internationella dagen för atopiskt eksem. Under hela vecka 37 kraftsamlar vi för att nå politiker och profession, drabbade och allmänhet. Atopisk dermatit är en kronisk inflammatorisk hudsjukdom som för många drabbade innebär ett fruktansvärt lidande fysiskt och psykiskt. I det här numret kan du läsa en intervju med Atopikernas ordförande Sophie Vrang och ett tankeväckande reportage om en familj där sjukdomen gått i arv.

Från Astma- och Allergiförbundet kräver vi att de nationella behandlingsriktlinjerna som äntligen blev beslutade i början av sommaren nu också slår igenom i hela landet. Med bättre kunskap och förståelse kan behandling och bemötande bli bättre för alla som plågas av atopisk dermatit.