– Medicineringen är en kamp
Belle kastar inhalatorn och skriker, men det finns inget val, hon måste ta sin medicin. Tack och lov ser hennes föräldrar vilken skillnad den gör. Annars hade det varit olidligt att tvinga dottern att inhalera.
– Vi försöker att inte göra någon grej av det, vi tar henne i knät och ger medicinen men hon vill verkligen inte. Hon sparkar, skriker och försöker springa därifrån, berättar hennes mamma Felicia.
Trots att Belle endast är två år har hon hunnit med många, både akuta och planerade, läkarbesök. Bara några månader gammal smittades hon med RS-virus och blev inlagd på sjukhus i tio dagar. Efteråt fortsatte andningen vara problematisk, inte minst i samband med förkylningar. Vid flera tillfällen behövde de åka till akuten mitt i natten för att hon rosslade och andades tungt.
– Läkarna sa att barn som haft RS ofta får sådana symtom och de menade att Belle var ett typiskt RS-barn.
Fick hållas fast
Belle diagnostiserades med svår äggallergi redan sju månader gammal, men det fanns ingen tanke på att hon också kunde ha astma och andra allergier. Det blev solklart först när familjen varit bortresta och kom tillbaka hem till sin hundvalp. Då bröt plötsligt allergisymtom ut i full blom och Felicia tog upp det med en allergisköterska.
– Vi fick träffa en läkare och då upptäcktes att hon är allergisk mot pälsdjur och har astma. Hon var alltså inte ett RS-barn.
Det behövdes flera pricktester och blodprov men trots rutinerade sjuksköterskorna fanns inget annat alternativ än att hålla fast Belle och hennes arm under provtagningen. Varken mutor eller avledning hjälpte.
– Hon satt i mitt knä, en sköterska höll i armen och en annan tog provet. Det var såklart inte roligt men hon behövde sitta helt stilla eftersom hon skulle få ett stick. Hon var rädd och grät men sökte tröst hos oss. Inhaleringen var också en riktig skräckupplevelse för henne, men vi hade inget val. Även om det var jobbigt är vi väldigt nöjda med sjukvårdens bemötande.
Så bra som möjligt
I början var Belle för liten för att förknippa sjukhuset med undersökningar och behandlingar, men nuförtiden gör hon det. Hon protesterar högljutt när hon inser vart de är på väg.
– ”Nejnejnej, min arm”, skriker hon, håller sig på armen och försöker springa därifrån. Hon är verkligen jätterädd. Vi försöker se till att hon inte är trött eller hungrig så förutsättningarna i alla fall är så bra som möjligt.
De närmaste åren kommer Belle behöva ta minst ett allergiprov per år för att kontrollera ägg-allergin. Astmamedicinen, däremot, måste hon ta sex gånger per dag och varje gång är en kamp. I början blev storasyster Alexia, 4 år, också ledsen och försökte skydda Belle men när Felicia förklarade varför medicinen är så viktig så förstod hon.
– Alexia är jättesnäll och stöttande och försöker visa Belle hur hon ska ta medicinen. Jag önskar att Belle kände att hon mår bättre av den och därigenom blir motiverad.
Stöttar varandra
För att Belle ska vänja sig vid inhalatorn ligger den alltid framme. Hon leker med den och låter dockorna och föräldrarna inhalera. De har också tittat på youtubefilmer på barn som inhalerat.
– Det kanske låter jättedesperat att titta på youtube men vi hoppades att hon skulle bli inspirerad. I alla fall kan det inte bli värre.
Förhoppningsvis blir det som många har sagt: att Belle vänjer sig med tiden. Fram till dess behöver Felicia och Belles pappa stötta och påminna varandra om varför medicinen är så viktig. De har inget annat val.
– Det här är tyvärr ingen solskenshistoria. Det är jättejobbigt, men hon behöver verkligen medicinen. Hade vi inte märkt hur mycket bättre hon mår av den skulle vi nog inte ha orkat hålla på.