Många vägar till rätt diagnos

Diagnos

En av läkarens viktigaste uppgifter är att ställa diagnos. Medicinsk diagnostik är en bedömning av en patients hälsotillstånd och en identifiering av eventuella sjukdomar eller tillstånd. Är det svårt att få komma till en specialist kan man kontakta patientnämnden i sitt landsting, de ska hjälpa patienter som inte fått adekvat diagnos eller vård.

Anamnes

Grunden för all diagnos är anamnesen, patientens
berättelse om sin sjukhistoria. Förutom beskrivning av symtom ska även läkemedel och eventuella andra sjukdomar tas upp. Anamnes och provresultat ska alltid vägas samman när läkaren ställer diagnos.

IgE-antikroppsanalys

Specifikt Immunglobulin klass E, IgE, är antikroppar som kan mätas i blodprov. Sedan svenska och japanska forskare på 60-talet upptäckte att en förhöjd koncentration av IgE i blodet är vanligt vid allergiska sjukdomar öppnades helt nya möjligheter till allergidiagnos och behandling. I dag kan man mäta specifikt IgE mot flera hundra allergen. Förekomst av IgE i blodet innebär att man är sensibiliserad. Ju högre värde, desto mer sannolikt är det att man är allergisk mot allergenet ifråga. Däremot är det inte visat att ju högre IgE, desto svårare allergi.

Komponentanalys

Ett allergent ämne kan innehålla många olika proteiner, varje protein är ett allergen. Numera kan man, genom att analysera ett blodprov, finna exakt vilket protein det är en patient är sensibiliserad mot. Det har framförallt betydelse när det gäller att konstatera om allergin är primär eller om det är en korsreaktion.
Till exempel innebär ett högt IgE-värde mot ett visst jordnötsprotein att det är ganska stor sannolikhet att man har en primär allergi mot jordnöt och kan få allvarliga reaktioner. Däremot innebär högt IgE-värde mot ett annat jordnötsprotein att denna sensibilisering är en korsreaktion mellan jordnöt och björk och att reaktionerna därför kan utebli eller vara lindriga.

Mikroarray

Avancerad teknik som mäter specifikt IgE mot ett hundratal olika allergena komponenter samtidigt.
Kan användas för oklara, komplicerade fall med multisensibiliserade patienter med misstänkta allergiska reaktioner.

Pricktest

Pricktest mäter reaktionen hos IgE-täckta mastceller i underhuden. Mastceller ingår i immunförsvaret och finns rikligt i hud och slemhinnor. Små droppar av en lösning med olika allergen appliceras på huden på underarmen. Med en nål rispas huden ytligt mitt i dropparna.
Om man efter cirka 15 minuter kan se och känna svullnad, rodnad och klåda vid något av ställena har man en allergisk sensibilisering för det allergenet, det vill säga man har IgE-antikroppar mot just det allergenet. Det är inte detsamma som att man är allergisk, det är man endast om man dessutom uppvisar allergiska symtom.

Lapptest

Lapptest, också kallat epikutantest, används vid utredning av eksem för att kontrollera om de kan vara orsakade av en kontaktallergi. Tejp med en liten mängd av de misstänkta ämnena fästs på huden på ryggen.
Tejpremsorna ska sitta på i två dygn, man tar själv bort dem hemma. Därefter görs en första avläsning på klinik efter tre till fyra dagar och en andra efter en vecka. Om en eksemfläck framträder på huden tyder det på att patienten har en allergi mot ämnet.

Atopy patch test

En form av lapptest, ATP, kan användas vid diagnostik av icke IgE-förmedlad födoämnesallergi. Framförallt används metoden hos små barn med kombinationen atopiskt eksem och misstänkt födoämnesallergi. APT har också använts vid symtom från mage och tarm, som buksmärtor, diarré, illamående, kräkningar, blod i avföringen och kronisk förstoppning.
Allergenet, i form av en gröt eller ett frystorkat pulver, läggs i små kamrar som fästs mellan skulderbladen på barnets rygg. De får sitta orörda i två dygn och tas sedan bort av föräldrarna. Avläsningen sker 72 timmar efter applikationen.

Basofilt aktiveringstest

En ny metod för att påvisa IgE-förmedlad allergi är att stimulera basofila granulocyter med allergener i provrör. Basofila granulocyter är celler som ingår i immunförsvaret och är aktiva i den allergiska reaktionen.
När de basofila cellerna aktiveras av allergen frigörs bland annat histamin och en markör, CD63, ökar. Minsta mängd allergen som stimulerar cellerna kan med hjälp av denna mekanism fastställas, så kallad CD-sens. Metoden används till exempel för att mäta minskad allergenkänslighet efter behandling med immunterapi, toleransträning och det biologiska läkemedlet omalizumab.

Elimination-Provokation

Vid misstänkt födoämnesallergi där övriga tester inte gett klara svar, kan man under ledning av läkare eller dietist prova att utesluta ett födoämne under en tid och sedan återinföra det.

Faktagranskad av professor emeritus Magnus Wickman