– Mamma är det ko i denna?

Det är galet vad barn är smarta och bra på att snappa upp grejer ändå. Förra året, när vår äldsta unge, Nikki-Lo, var tre så byggde vi en lek-kiosk i trädgården på landet. Vi fyllde den med möbler, hyllor, lekmat och kassaapparat, allt som barnen (eller kanske mest jag, i ärlighetens namn) tyckte att en kiosk behövde, och jäklar vad det lektes. Men en morgon så kunde jag plötsligt inte köpa nånting alls.

”Nej, mamma, för det är ko i allting i hela kiosken!”

Jag försökte hålla mig från att skratta och svarade ”Jaha, så det finns ingenting alls jag kan handla nu då, jag som är så hungrig, vad synd. Har ni nånting utan ko imorgon, tror du?”

”Nej, vi kommer bara ha bara ko i allting hela tiden.” svarade Nikki-Lo.

”Jaha, ok, men då få jag väl börja handla nån annanstans, då.” sa jag uppgivet.

”Vänta, mamma, jag hittade lite havregrejer här.”

”Åh, vilken tur!” sa jag, pustade ut och handlade min frukost.

Det var en sån fin upplevelse, det var som att hon via leken bearbetade och testade alla sina tankar och föreställningar kring sin allergi (bland annat komjölksprotein) och hur hon äter.

Men orden ko och havre, just? Jo, jag misstänker att det är så här: På förskolan dricker Nikki-Lo havredryck när dom andra dricker komjölk, alltså är ordet havre för henne lika med tillåtet och ko betyder förbjudet. Typ som halal eller kosher, tänker jag. Ibland har hon sagt så himla gulliga grejer på det temat. På falafelbaren en gång så böjde hon sig fram och viskade till mig ”Är du säker på att dom har havrefalafel till oss nu då, för vi kan ju inte äta kofalafel.” På ett fik sa hon ”Vi kan äta här, för det är helt havre här” Så himla kul. Nu har hon börjat fatta lite mer, och det underlättar ju för henne att vi alla äter helt djurfritt, så att all mat hemma automatiskt är helt havre, och nån ko har vi aldrig sett till.

Kram!

På bilden ser vi en typiskt 100% havre frukost från ungefär den här tiden. Nikki-Lo och Kimmi-Kid.