Hej då trygghet – nu flyttar jag!

Det kan vara svårt för föräldrar generellt att släppa taget om sina barn – trots att de klivit över 20-årsstrecket. Hur blev de plötsligt så stora? Kan de tvätta, laga mat och ta sig hem säkert om natten? Extra svårt är det om barnet har en allvarlig allergi. För vem ska se till att det finns medicin? Och kommer hen att akta sig för det som utlöser allergin, trots att en rolig fest frestar?

För den unga kan det vara tvärtom: Låt mig vara, jag är vuxen nu! Jag klarar mig själv! Eller inte: Shit, hur ska det här gå? Måste jag lösa det själv nu?

Det är nu två år sedan astmatikern och allergikern Kim Winqvist flyttade ut, från hemstaden Härnösand till Linköping. För henne har den största omställningen varit att ha kontakt med vården själv, i en ny region.

Allvarlig allergi

– Varannan vecka måste jag ta fyra sprutor med Xolair, som är en behandling med antikroppar mot allergisk astma. Jag tror att det var det jag gruvade mig mest över, för tidigare följde pappa alltid med. Men här nere har jag ju flyttat ihop med min pojkvän, så han har fått axla den rollen lite, säger Kim.

Hennes allergi är mycket allvarlig. Minsta kontakt med det hon är allergisk mot – främst pälsdjur och förkylningsvirus – kan utlösa livshotande astmaattacker. Eller som hon själv uttrycker det: ”Jag har nog den värsta astman man kan tänka sig.”

– Det senaste halvåret har jag varit inlagd på sjukhus fyra gånger. Senast låg jag inne i tre veckor, och då var jag två dygn på intensiven.

För att undvika astmaattacker är hon ytterst försiktig. Gäster måste ha med sig rena strumpor och nytvättade kläder, utifall de varit i kontakt med pälsdjur.

Vad utlöste astman senast du låg inne?

– Då hittade man ett litet oskyldigt förkylningsvirus i lungorna. De flesta får inte ens symtom av det förkylningsviruset. Så ja, det är rätt illa.

Samtidigt som Kim säger detta låter hon överraskande kavat och självsäker, trots att hennes astma kan gå från inga symtom alls till livshotande på ett ögonblick.

Berättar inte om oron

Varifrån kommer den här tryggheten?

– Det är svårt att förklara. Men jag har alltid varit en aktiv tjej och sportat mycket. Pappa har varit med på träningarna och stått där och gett medicin. Varken allergin eller mina föräldrar har begränsat mig. Jag fick ”Min stora dag” för några år sedan och då åkte jag och pappa till Chamonix och besteg en topp vid Mont Blanc på 3 842 meter. Sen åkte vi skidor ned. Vi har verkligen haft inställningen att ingenting är omöjligt.

Vilken förälder som helst skulle bli utom sig av ängslan om ens barn låg på intensiven i en annan stad. Och det är klart att Kims föräldrar, Mattias och Soma, har varit oroliga. Nästan varje dag, faktiskt.

– Oron finns med oss. Vi funderar alltid över hur Kim mår, men det är ju inget som vi berättar för henne. Det är något som jag och min man pratar om, berättar Kims mamma, Soma Winqvist.

– Det är klart att det är jobbigt att vara 60 mil ifrån sin dotter när hon ligger på sjukhus. Senast låg hon inne i tre veckor. Men hon är väldigt påläst och duktig. Kim har alltid velat ta ansvar för sina mediciner. Läkarna gapar över vilken koll hon har, och hur väl hon känner sin kropp, fyller pappa Mattias i.

Och kanske är det deras lugn som har smittat av sig på Kim.

Nära sjukhuset

Känner du av dina föräldrars oro på något sätt?

– Nej, vi har en så tajt relation. Jag pratar med mamma och pappa i telefon varje dag, framför allt när jag ligger på sjukhus. Så det känns ändå som att de är nära trots att de är så långt bort.

Kim arbetar som laborant på ett kemiskt laboratorium. Ett bättre jobb för en kronisk astmatiker får man leta efter: allt är kliniskt rent och sterilt hela tiden. Dessutom är det nära till Linköpings universitetssjukhus där det finns specialistvård som inte finns i Härnösand.

– Om jag ska vara ärlig, och det här låter kanske lite konstigt, så känns det jättebra att hon bor där hon gör. Kim har bara 10 minuter till sjukhuset, i stället för 30–40 minuter här i Härnösand. Och där nere finns det specialister som inte finns här, säger pappa Mattias.

Viktigt ge verktyg

Om ni skulle ge ett råd till andra föräldrar som har barn med allvarliga allergier som ska flytta hemifrån, vad skulle det vara?

– Försök att vara lite street smart. Du kan inte förbjuda ditt barn att göra saker, risken är stor att hen ändå gör det. Men du kan ge goda råd på vägen, ”jag skulle inte göra det för att …” Jag förstår att det är svårt att avstå från saker som är naturliga för en 18-åring, som att gå hem till en kompis på fest.

Mamma Soma tillägger att det är lätt att man som förälder curlar barn med allergi för mycket.

– Det tror jag är den största risken, att det blir väldigt mycket ”lilla gumman” eller ”lilla gubben”. Det viktiga är att ge dem verktyg att kunna hantera allergin själva.

Personfakta

Kim Winqvist
Ålder: 20 år.
Familj: Pojkvännen Joakim, mamma, pappa och lillasyster.
Bor: I Linköping.
Gör: Laborant på SGS miljölaboratorium i Linköping.