– Elvira blev en helt annan flicka

Maria och Linus Troedssons dotter Elvira har haft förkylningsastma, eller infektionsutlöst astma som det också kallas, sedan hon var bebis. När astman hängde kvar upp i skolåren konstaterade läkarna att hon utvecklat kronisk astma. Dessutom visade hon sig vara allergisk mot pollen, kvalster och katt – och trots kvalsterskydd i sängen och medicinering i form av luftrörsvidgande och kortisoninhalatoner blev hon aldrig riktigt bra i sin hosta.
– Hon var svårmedicinerad och i 8–9-årsåldern pratade vi med läkarna i barnläkargruppen här om hur vi skulle få bukt med hennes långvariga hosta nattetid. Den gjorde henne väldigt trött på dagarna, och ibland kräktes hon av den. Då föreslog de att vi skulle prova astmamedicinen montelukast. Den enda information vi fick var att den skulle tas på kvällen, berättar Maria Troedsson.

Arg och ledsen

Medicinen gav effekt ganska fort, andningen blev bättre och hostan på nätterna försvann. Hon kunde till och med vara med på skolgymnastiken utan problem.
Samtidigt hände något med Elviras humör som först var svårt att sätta fingret på. Hon började få kraftiga raseriutbrott, var ofta ledsen, deprimerad och sade att hon inte orkade göra saker längre. På nätterna kändes hon orolig och hon vaknade ofta upp i ett slags ångestladdat tillstånd. Dessutom klagade hon på kramp i benen, krypningar, stickningar och smärta.
– Först förstod vi inte riktigt vad som hände, men vi kände att det var något som inte stämde, som att hon hade blivit en helt annan flicka, liksom personlighetsförändrad. Det var jätteobehagligt och väldigt jobbigt att se sitt barn må så dåligt.
Maria Troedsson och hennes man upplevde att Elvira blev okontaktbar när hon fick sina raseriutbrott. Efteråt kom ofta en kraftig ångest, där hon berättade att hon mådde mycket, mycket dåligt.
– När jag frågade varför hon blev så arg, om det hänt något jobbigt i skolan till exempel, svarade hon att hon inte visste varför, utan att det bara svartnade för ögonen.

Ledtråd på nätet

Det blev en väldigt jobbig tid för familjen och Maria började söka på nätet efter information om barn som plötsligt ändrar beteende. Någonstans hittade hon en ledtråd i form av fakta om biverkningar som kan komma av just astmamedicinen Elvira fick.
När föräldrarna provade att ta bort medicinen gick det ganska snabbt. Då hade Elvira ätit montelukast i ett drygt halvår. Efter tre till fyra veckor var den oförklarliga ilskan nästan helt borta.
– Det var som att få tillbaka vår dotter igen. Tydligast märktes det hemma, där hon var helt tillfreds igen och ångesten som gjort att hon mått så dåligt och inte orkat göra saker försvann helt. Det kändes helt galet att det kunde bli en sådan skillnad.
Maria Troedsson och hennes man pratade även med Elviras läkare om biverkningarna, men upplever inte att de fick någon förståelse.
– De hjälpte oss att hitta en annan lösning och justera de andra medicinerna. Samtidigt verkade läkarna inte ha hört talas om den här typen biverkningar förut, utan uppmanade oss att prova den igen lite senare. Men det kändes helt otänkbart med tanke på hur illa däran Elvira blev.

Kunskapen behöver spridas

Själv minns inte Elvira så mycket från den här tiden, mer än att hon ofta kände sig ilsken.
– Jag kommer ihåg att jag blev väldigt irriterad för småsaker som jag inte skulle bli irriterad för i dag, säger hon. Det kändes som att jag bara ville skrika. När folk störde på lektionerna i skolan och det blev en massa småljud blev jag så arg och trött att jag var tvungen att gå ut från klassrummet. Jag ville bara iväg, kändes det som.
I dag mår Elvira bra igen och är också hyfsat välkontrollerad i sin astma, om än inte lika besvärsfri som under tiden med montelukast.
– Det jag önskar är att fler läkare ska få vetskap om att den här sortens psykiska biverkningar förekommer med montelukast, så att de även kan göra föräldrarna medvetna om det, säger Maria Troedsson.

Läs vad läkare säger om montelukast och biverkningar här.