– Bra bemötande men viss okunskap

Thandiwe Teisko är 26 år och bor i Sollentuna med sin sambo och deras tvåårige son. Thandiwe fick diagnosen atopiskt dermatit när hon var fyra år och gick på förskolan. Hon har det man med medicinska termer kallar melaninrik hud, då hennes pappa kommer från Zimbabwe och hennes mamma från Finland. Men eftersom hon är mixad är hennes hudton inte lika melaninrik som pappans, men betydligt mer än mammans.

Mamma med eksem

När Thandiwe gick i förskolan fick hon utslag och klåda på huden.
– Min mamma hade problem med eksem och nickelallergi framför allt på händerna, så när jag också fick problem tog hon mig till vårdcentralen eftersom hon misstänkte att jag också hade fått eksem.
Thandiwe minns det som att läkaren ganska snabbt konstaterade att hon drabbats av atopisk dermatit och att hon fick salvor att smörja på.
– Kanske gick diagnostiseringen snabbt för att min mamma också hade atopisk dermatit, funderar Thandiwe.
– Jag kommer ihåg att jag hade utslag och klåda på mina armar när jag gick i förskolan. Det kunde bli knottrigt vid värme och som små blåsor. I tonåren spred sig eksemen utan någon grundlig bedömning till varför. Men besvären försvann när jag började lyssna på min kropp, äta bra och använda skonsamma oljor.

Upplevt viss okunskap

Thandiwe tycker att hon har blivit bra bemött av vården. Dock har det hänt vid några tillfällen att hon fått frågor hon tror beror på okunskap om melaninrik hud.
– När jag blivit äldre och sökt vård så har jag till exempel fått frågan om vad mina ärr efter eksemet är. På min hud ser det ut som ljusare partier, något som ju inte syns på samma sätt på en ljus hud, förklarar hon.
– Jag har också fått frågan om jag har tjockare hud än andra. Men det känns mer som en myt som fått fäste på äldre dar. Det kändes märkligt att frågan ställdes av en legitimerad läkare, men jag har faktiskt hört från andra med melaninrik hud att de också har fått just den frågan. Men det beror säkert på att vården här inte har samma erfarenhet av patienter med melanrik hud, påpekar Thandiwe.
På frågan om det är något hon velat hade gjorts annorlunda så svarar Thandiwe att hon gärna hade sett mer uppföljning och tid för patienten. Hon har saknat ett helhetsperspektiv, att man inte bara skrivit ut olika typer av salvor för att behandla symtomen utan också utrett vad som utlöst hennes symtom så att hon hade kunnat behandla orsaken till dem och på så sätt kanske kunnat minska användningen av salvor och kortison.

Klurigt med rodnad

Då det gäller de symtom som visar sig vid atopisk dermatit och som ofta ligger till grund för en diagnos som till exempel rodnad, så är Thandiwes hudton så pass ljus att man kan se rodnaden. Något som säkert har underlättat vid hennes diagnos.
För patienten är det dock inte bara viktigt att få rätt diagnos utan också att man kan bedöma svårighetsgraden på det atopiska eksemet. Detta för att patienten ska få rätt behandling och därmed undvika onödigt lidande eller komplikationer.
– På min pappas hudton ser man inte rodnad, så jag kan tänka mig att det hade varit mycket svårare att göra en bedömning på honom utifrån graden av rodnad. Så jag kan verkligen förstå behovet av mer kunskap om hur melaninrik hud reagerar och symtom yttrar sig.
– Det känns jättebra att man nu uppmärksammar detta och satsar på att öka kunskapen i vården, på läkarutbildningen och på mer forskning inom området. Det är på tiden. Alla har vi rätt till jämlik vård, menar Thandiwe.