Bra att veta om latex

–– Ja, mycket är förvirrande när det handlar om latexallergi. Till att börja kan själva ordet latex syfta dels på gummi, dels på olika slags målarfärger. Med latexallergi avser man endast allergi mot gummi – men gummi finns i både syntetisk och naturlig form, och det kan ge olika allergisjukdomar, säger Magnus Bruze, professor och överläkare i dermatologi vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus.
Ok, vi tar det från början. Latex, eller gummi, kan ge kontakteksem. Då får man kliande utslag på huden där man varit i kontakt med gummit. Det beror på att huden reagerar på ett eller flera tillsatsämnen som används för att göra gummit smidigt och tåligt. Dessa tillsatsämnen används oavsett om gummit kommer från gummiträdet eller är syntetiskt tillverkat – därför kan man få kontaktallergi av all slags gummi.

Kan orsaka allergichock

Men latex kan också orsaka en betydligt allvarligare snabballergi, med kraftig klåda, astma, svullna ögon eller i värsta fall en anafylaktisk chock. Vid snabballergi bildar kroppens immunförsvar IgE-antikroppar mot specifika protein. Antikropparna släpper ut histamin och andra ämnen i kroppen vid exponering mot de aktuella proteinerna, och dessa ämnen ger den allergiska reaktionen. Vid latexallergi rör det sig om protein som finns i saven på gummiträdet, så denna allergiform kan endast uppstå i kontakt med naturgummi.
Länge ansågs latex kunna orsaka endast det mer harmlösa kontakteksemet, som är begränsat till hudutslag just på kontaktytan. Men under 80-talet kom de första rapporterna om den farligare snabballergin. Det var faktiskt svenska forskare som presenterade en summering av dessa observationer på en internationell kongress i Berlin. Forskarnas ringade in just protein i gummiträdets sav, och de lyfte fram att särskilt vårdpersonal som använde mycket latexhandskar var exponerade för dessa proteiner och följaktligen en riskgrupp för IgE-medierad latexallergi.

Forskarna hade rätt

Svenskarna blev kraftigt ifrågasatta, nästan utskrattade på den vetenskapliga kongressen – det ansågs helt enkelt självklart att gummihandskar endast kunde ge kontaktallergi, enligt det vetenskapliga etablissemanget.
Det visade sig dock att de svenska forskarna hade rätt. Snabballergi mot latex var ett växande problem under 90-talet, och det var framför allt vårdpersonal som drabbades. Att allergin utvecklades just vid denna tidpunkt tror Magnus Bruze beror på att vårdpersonalen under föregående årtionde blivit mer noggrann med att använda handskar, bland annat av rädsla för hiv-smitta.
Efter upptäckten gjordes stora ansträngningar för att få fram handskar med lägre halter av de allergiframkallande proteinerna. Ett steg var att göra puderfria handskar, som innebar att latexdamm inte längre yrde upp vid varje användning. Ett annat var att förändra framställningen, så att den färdiga naturgummiprodukten innehöll lägre halter av det aktuella proteinet. Ett tredje sätt var att utveckla fler syntetiska handskar.
Och åtgärderna har haft god effekt, åtminstone när det gäller att få ned förekomsten av den IgE-medierade latexallergin. Antalet nydiagnostiserade fall har nämligen minskat kraftigt.
–– Vi ser i princip inga nya fall hos oss här i Malmö, säger Magnus Bruze.
Men för att göra en gummihandske både hållbar och smidig används olika tillsatsmedel. Och det gäller som sagt både naturgummi och syntetiskt gummi. Några vanliga tillsatsmedel är thiuramer, karbamater och difenylguanidim. Dessa ämnen är allergena och kan ge kontakteksem.
–– Man kan säga att vi är tillbaka på 80-talet – vi ser en ökning av kontakteksemen orsakade av gummi. Men nu orsakas eksemen av delvis andra tillsatsmedel än på 80-talet, säger Magnus Bruze.

Dålig märkning av latex i kondomer

Läkemedelsverket har kvalitetsprövat kondomer av tio märken som är vanliga på den svenska marknaden. Enligt regelverket måste kondomer av naturgummi ha en tydlig latexmärkning, kompletterad med information om att produkten kan framkalla allvarlig allergisk reaktion för den som är känslig för latex. Men endast ett av tio testade kondommärkena hade helt korrekt latexmärkning. För två märken saknades helt information om latexinnehåll och för fyra märken saknades varningstexten. I övriga fall var märkningen bristfällig.