Är det ägg i ölen?

Jag befinner mig på en av Sveriges största mässor för öl och whiskey i Nacka. I min hand har jag hållit ett provglas med en brunaktig sörja som när allt kommer omkring var rätt god. Märkligt nog reagerar jag inte på ölen. Kanske fick jag i mig en alldeles för liten klunk för att det skulle ge utslag. Eller så innehöll ölen för lite laktos för att det skulle märkas i en sådan liten kvantitet som jag ändå fick i mig. Icke desto mindre är detta en viktig varningsklocka.
Redan när jag gick in på mässan insåg jag snabbt att risken för att någonting liknande skulle hända var överhängande. Det är samma problem som parfymallergiker och astmatiker kan uppleva på bio, hundallergiker i princip överallt nu för tiden och matallergiker på restaurang – att du helt enkelt aldrig kan vara säker. Faror lurar runt varje hörn. Jag garderar mig med en loratadin och försöker tänka på annat. Jag har ju varit med förr.
Ett stycke därifrån står ett gäng dalabryggerier. Det känns hemma, nästan säkert. Bergslagens brygghus har framställt en intressant öl, Swedish Fika Stout. Låter ju för bra för att vara sant, tänker jag. En blandning av kaffe, chokladbollar och stout lär ju vara en oslagbar kombination tänker jag och beställer ett smakprov. Men jag påminner mig om att kolla flaskan, som naturligtvis meddelar att ölen innehåller ägg.

Det får räcka. Hädan efter gör jag som jag brukar: jag frågar. Men mässgolvet är med sin bullriga miljö och trängsel inte väl anpassat för frågor av det slaget. Ändå går det rätt bra. Mindre bryggerier kommer själva och stället ut och har god koll på vad de stoppar i sin öl. Ibland får jag märkliga blickar, folk höjer på ögonbrynen, kanske till och med skrattar till. Jag känner mig löjlig. Varför då egentligen? Är det inte helt normalt att fråga om det är ägg i ölen? Nåja, kanske inte. Mjölk då? ”Menar du laktos?” frågar någon. Både ja och nej, tänker jag men går inte in i en utläggning om det. Överlag förvånas jag av att jag ständigt behöver utstå dessa kommentarer och minspel. Borde det inte vara självklart att informationen ska komma till mig som konsument? Ska jag verkligen behöva fråga varje enskild utställare om innehållet?

Mina erfarenheter från ölmässan i Nacka, liksom andra mässor, pubar eller rent av på Systembolaget är att informationen är undermålig. Bartenders, precis som utställare, har ibland inte koll på vad ölen i tappen innehåller. Hasselnötter, pekannötter, mjölk och nu senast ägg är 2018 inte längre otänkbart i öl. Det belyser ett problem där denna marknad hakat efter de senaste åren. Till viss del beror det säkert på att mikrobryggerierna växt ofantligt mycket under en tioårsperiod, och att konkurrensen bryggerierna emellan leder till en jakt på de mest intressanta ölerna – som alltså kräver mer spännande råvaror. Samtidigt tror jag också att bryggerierna inte riktigt betraktar sig som en del av den övriga pub- och restaurangvärlden. Ölen är något de allra flesta (mikro)bryggerier gör på fritiden, åtminstone delvis. Resultatet blir att Livsmedelsverkets riktlinjer inte riktigt följs och vi ölintresserade allergiker blir lidande.

Jag tror att det här i sammanhanget är barnsjukdomar i en bransch och kultur som är på uppsving. När allt kommer omkring är det kanske inte jätteviktigt att prova Omnipollos Milkshake IPA eller Mikkellers laktostjocka Breakfast Stout. Men det är viktigt att du som konsument ska känna dig trygg när du går på lokal. Det ska inte krävas ett ölintresse för att veta vilken öl som innehåller nötter.