Vårdcentral med fokus på astma
När Anna Carlsmeden var sex år gammal var hon ständigt sjuk, hostade och kände sig trött efter skolan. Nu är hon nio år och går i tredje klass, och hon sprudlar av energi. På Liljeholmens vårdcentral finns en av landets certifierade astmamottagningar där man arbetar i team för att hjälpa patienter som Anna att få rätt diagnos och behandling.
Annas mamma Christina Carlsmeden och Marianne Eduards, sjuksköterska med astma och allergi som specialitet, nickar och håller med.
– Första gången jag träffade Anna var hon blek och hade mörka ringar under ögonen. Sedan satte vi in astmamedicin och det var som att vattna en blomma. Andra gången vi sågs sprang hon runt i hela rummet, det var stor skillnad, säger Marianne.
I mottagningsrummet finns det leksaker och mjukisdjur, informationsmaterial och ett löpband. På väggarna sitter planscher med pollenkurvor och tvärsnitt av lungor. Inhalatorer av olika slag är uppradade på en hylla ovanför skrivbordet. Anna håller upp ett par luftrör i plast, det ena med andningshålet så litet som det blir när man har astma och det andra normalt.
– Så här såg mina luftrör ut förut när jag inte hade medicin, och så här bra är de nu, förklarar hon.
All vård på ett ställe
Familjen Carlsmeden bor bara tre tunnelbanestationer från Liljeholmens vårdcentral. Christina tycker att det känns tryggt att ha astmamottagningen så nära och att ha all vård samlat på samma ställe.
– När Anna blev sjuk ständigt och jämt, och hostade nästan en gång i sekunden, sa hennes husläkare till slut att så ska det ju inte vara. Vi fick träffa Marianne och hon gjorde tester för att se om det var astma. Efter att Anna hade fått diagnosen och medicin så vände det snabbt.
Båda Annas föräldrar är allergiska och har astma, så diagnosen kom inte som en större överraskning. Nu får Anna komma på återbesök hos Marianne på vårdcentralen en gång i halvåret. Först mäter de hennes längd för att se att hon växer ordentligt, sedan får hon göra spirometri för att kontrollera andningskapaciteten.
Med en klämma på näsan andas Anna först lugnt i apparatens munstycke. Sedan tar hon ett djupt andetag och andas därefter ut allt hon kan. Till sin hjälp har hon en animerad brandman med vattenslang som ska släcka en brand på Mariannes dator. Anna andas ut ändå tills vattnet har släckt branden.
Hon får också fylla i ett frågeformulär, ett astmakontrolltest (ACT) för barn.
– Frågan ”Hur mycket stör din astma dig när du springer, tränar och sportar?” är väldigt bra för att få fram hur man mår i sin astma. Barnen är helt fantastiska på att fylla i och förklara sina symtom, berättar Marianne, som har arbetat med astma och allergi sedan början av 1990-talet. Bland annat tio år med lung- och allergiforskning på Karolinska universitetssjukhuset.
Numera är hon enhetschef på Liljeholmens specialistsköterskemottagning och det är givande på många sätt, tycker hon.
– Det är väldigt roligt att träffa patienter, jag tar emot hela spannet från de allra minsta till de äldsta. Extra kul är det att få följa barnen och se hur vi kan hjälpa dem att må bättre.
Bra med riktlinjer
Liljeholmens astma/KOL-mottagning har funnits sedan 2005, den är certifierad och man arbetar enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer. För att bli certifierad krävs bland annat att sjuksköterskorna har minst en högskolekurs på 15 poäng inom astma och KOL.
Marianne Eduards tycker att det är bra att det finns speciella riktlinjer att följa.
– Ja, det är viktigt om det ska bli en jämställd vård. Tidigare byggde kvaliteten på om det fanns en engagerad chef eller eldsjäl på mottagningen.
– När patienterna kommer till oss gör vi först en noggrann utredning av deras sjukdomshistoria, sedan spirometri för att utröna om andningsbesvären tyder på astma. Vid senare besök får de även fylla i frågeformuläret ACT och lära sig mer om sin sjukdom.
Liljeholmen är en stor vårdcentral med 25–30 läkare. Av de närmare 30 000 personer som hör till dit har ungefär 1500 astma. Astma/KOL-mottagningen består av en ansvarig läkare och tre sjuksköterskor, men de arbetar tillsammans med alla läkare på vårdcentralen. Sjuksköterskorna har ansvar för omvårdnaden och ser till att patientens vardag fungerar, det kan till exempel handlar om att få hjälp med inhalationsteknik. Läkarna står för den medicinska helhetsbilden och förskrivning av läkemedel.
Med så många patienter och läkare gäller det att få till fungerande arbetsstrukturer och teamarbete.
– Jag tycker vi har kommit långt, men det kan alltid bli bättre. Den stora utmaningen är att hinna med alla patienter. Ju fler som får diagnos desto fler blir det att ta hand om. Astma/KOL-teamet träffas en gång i månaden, där kan vi till exempel diskutera olika patientfall, säger Marianne.
Viktigt med diagnos
I de nationella riktlinjerna har samarbetet mellan olika professioner hög prioritet. Astmavård handlar inte bara om att få rätt diagnos och mediciner. Ibland behöver patienten även stöd från fysioterapeut, dietist eller kurator.
Astma kan debutera i alla åldrar. Marianne berättar att de hittat astma hos en man som var 95 år, och han blev också bättre med medicin. Det är jätteviktigt att få diagnos, men ibland kan det vara svårt att ställa den, säger hon.
– Man kan ha normal spirometri (uppmätt lungfunktion, red:s anm.) och ändå ha astma. Att acceptera sin astma är också en process, alla tar inte mediciner som de ska och då behöver de stöd och utbildning. Vissa behöver hjälp med att sluta röka. De astmatiker vi inte lyckas få symtomfria skickas till specialistmottagningar på sjukhusen, liksom patienter med knepiga födoämnesallergier.
Ett svårt moment är när man hittar pälsdjursallergi hos dem som har astma, och patienterna förstår att de måste göra sig av med sina älskade djur.
– De gråter och det kan vara väldigt jobbigt för dem. Extra tråkigt är det när det är ungdomar som har satsat på att bli djurskötare, hela deras liv välts omkull, säger Marianne.
Finns hjälp att få
Anna kan inte ha djur eftersom hennes föräldrar är allergiska mot pälsdjur. Själv är hon allergisk mot mjölkprotein och gräspollen. Astman är dock under kontroll nu och vardagen fungerar för det mesta bra. Jobbigast är det på gymnastiken i skolan, tycker Anna.
– Speciellt när det är hinderbana eller när vi ska ut och springa. Lärarna kan tro att man är lat. Men man måste också träna för att bli bättre i astman, säger hon och berättar att hon snart ska börja med streetdance.
Det är viktigt att våga be om hjälp när ens barn ofta är sjuk och man misstänker att något är fel, säger Christina Carlsmeden innan de säger hej då till Marianne.
– Man måste ta oron på allvar och ska inte behöva inte känna sig fånig som förälder. Det finns bra stöd att få.
Marianne Eduards instämmer.
– Jag har många gånger träffat föräldrar som känt sig misstrodda av vården. Det gäller att vara observant och fånga upp de barn som konstant väljer lugnare aktiviteter och kan behöva astmabehandling. De som inte får rätt vård för sina besvär blir ofta begränsade och rör sig för lite. Vi kan hjälpa dem att leva ett så normalt liv som möjligt.