Gladys del Pilar: ”Jag hade glömt bort hur det känns att andas”

Artisten och sångerskan Gladys del Pilar är känd för sin fantastiska röst, stark och kraftfull har den ekat på musikalscener i allt från En värsting till syster till nu senast Kinky Boots på Uppsala stads­teater. Tillsammans med vännerna Kayo Shekoni och Blossom Tainton skrev hon också historia när de vann Melodifestivalen med gruppen Afro-Dite och Never let it go.

Det låter nästan otroligt att en av våra bästa sångerskor inte kan använda sina lungor fullt ut. Men så är det, även om Gladys i dag, tack vare rätt medicinering och sångteknik, återigen är uppe på bra värden.

Vi möter Gladys i Södertörnkyrkan i Huddinge, där hon då och då medverkar vid gudstjänsterna. Gladys utstrålar precis lika mycket energi som den knallgula blusen hon har på sig och det blir ett möte med mycket värme, till och med när Gladys berättar om svåra minnen från sin barndom. ”Allt har en mening” och ”Det finns alltid en väg ut” har blivit några av hennes mant­ran genom livet.

Ett tungt besked

Sin astmadiagnos fick hon 2016, men egentligen började kanske allt med familjens gulligaste ­medlem, ”en underbar liten rottweilertjej på 44 kilo”. Under några år gick Gladys omkring och kände sig ständigt småförkyld.

– Det pep och stack i lungorna, men jag tänkte att det säkert var på grund av våren och diverse allergier. Dessutom levde jag ju ett rätt stressigt liv som artist, så tröttheten berodde säkert på det.

Men till slut kom Gladys i väg till en läkare som gjorde en spirometri för att testa hennes lungkapacitet.

– Läkarens besked kom som en käftsmäll. Va, hur kan jag bara ha 60 procents lungkapacitet?

Jackie fick flytta

Men just då gjorde läkarens nästa besked nästan ännu mer ont. ”Har du pälsdjur hemma? Då måste du genast ge bort dem för att det inte ska bli värre.”

– Jag tänkte bara: ”Nej, Jackie, det är ju vår håriga lilla tjej. Hur ska jag kunna berätta det för min man?”

Samtidigt var diagnosen också en lättnad.

– Jag förstod varför jag ofta var så enormt trött. ”Ska jag verkligen må så här?” funderade jag. Nu fick jag en förklaring. Det var ju inte så konstigt när nästan halva lungkapaciteten var borta. Dessutom är det enormt jobbigt för kroppen att hela tiden vara i ett försvarsläge mot inflammationen.

Hade du märkt något på din röst?
– Jag märkte att jag inte kunde sjunga lika starkt längre, att jag inte hade samma kraft att ge. Samtidigt hade jag hittat en teknik att pressa igenom luften ändå, så att jag i princip kunde sjunga med full kapacitet.

Hjälp med mediciner

Det tråkiga: Jackie behövde flytta. Det positiva: Gladys fick snabbt hjälp att prova ut olika mediciner. Det tog lite tid att hitta rätt rutiner men i dag tar hon tabletter morgon och kväll, tillsammans med en puff av sin inhalator. Under våren kompletterar hon också med nässprej.

– Jag kan nog inte komma upp till 100 procents lungkapacitet igen, tyvärr gick jag för länge med min obehandlade astma. Men jag jobbar på att komma upp så högt som möjligt. Nu ligger jag på 80 plus, ja närmare 90.

När medicinerna efter en tids behandling gav full effekt ­beskriver Gladys att hon fick en otrolig känsla.

– ”Gud, vad lätt jag känner mig, vilket flow jag har i andningen.” Jag hade glömt bort att det var så här det kunde kännas!

Livslång behandling

Slarvar hon märker hon det nästan direkt.

– Jag var på turné med Afro-Dite 2017 och kände mig så fruktansvärt trött, helt utmattad. Då hade jag missat min medicinering, och kroppen var helt slut av att kämpa.

– Läkarna har fått mig att förstå att det här är en livslång behandling, fortsätter Gladys. Jag har verkligen fått bra hjälp av sjukvården hela tiden.

I dag reser hon alltid med sina inhalatorer i bagaget, såväl i neces­sären och turnéväskan som i bilen.

– Astman har inte hindrat mig som artist, men utan läkemedel hade det absolut varit tuffare att orka hålla ut tonerna utan att det börjar att snurra i huvudet. Min goda sång­teknik har också räddat mig.

Har även flera allergier

Förutom astman har Gladys också allergi mot pollen, sten­frukter och pälsdjur.

– Det är så tråkigt! Jag har inte ätit ett äpple sedan slutet av 80-talet och kan verkligen längta efter att sätta tänderna i ett krispigt rött äpple. Men jag fick en allergisk reaktion senast jag provade, halsen svullnade igen.

– I somras fick jag också åka in akut när jag åt jordnötter. Det har inte hänt tidigare. Men bara om de är råa, är de rostade verkar de gå bra att äta.

Om drygt två år fyller Gladys 60 år – kanske. I passet står det att hon är född 1967.

– Men min tandläkare tror att jag är ett, två år yngre. Så jag har tänkt fira min 60-årsdag tre ­gånger. Det är inte många som har den möjligheten!

En tuff uppväxt

Repliken är typisk Gladys. För hon skulle, om hon valt det spåret, kunnat se tillbaka på en minst sagt tuff uppväxt och gjort sig själv till ett offer för snudd på ohyggliga omständigheter. Som spädbarn lämnades Gladys och hennes tvillingsyster på en soptipp, eller på trappan till ett kloster.

– Man vet inte riktigt. Jag föredrar att tänka att det var på trappan, det visar i varje fall på lite omsorg om oss.

De flyttades mellan ­olika kloster, men nunnorna var varken särskilt barmhärtiga eller ­­kärleksfulla.

– Vi tuktades till lydnad, med olika bestraffningar. Jag är fortfarande rädd för mörker. Då är jag tillbaka i den där jordkällaren full av insekter. Där låstes vi in när vi enligt nunnorna gjort något dumt. Om det var en timme eller en hel dag, har jag ingen aning om. Jag tappade helt tidskänslan.

– En annan bestraffning var rapp med brännässlor.

Adopterades av en diakonissa

När systrarna var sju år kom räddningen. Diakonissan Inga Werner adopterade på egen hand systrarna och de fick flytta till Örebro.

– Hon gav oss så otroligt mycket kärlek. Vi fick verkligen en grundtrygghet.

Systrarna Werner kunde också säga ifrån. Att ha en annan hudfärg var minst sagt ovanligt i Örebro på den tiden, men eventuella mobbare gav snart upp.

– Jag och syrran backade inte. Vi var ju två streetsmarta barnhemsungar som ingen hade en chans emot. Började någon säga ordet på ”n” så hann de inte prata klart: innan vi bara sa ”Stopp, det säger man inte till oss”, säger Gladys och illustrerar lite skämtsamt med en knuten näve.

Alla försök att hitta deras biologiska mamma har inte gett några resultat.

– Vi vet ju inte ens om hon lever. Men det är klart att jag skulle vilja träffa henne. Det är ju ändå ett stort frågetecken, ”Vem var hon som gav mig liv?”
Kanske har också Gladys starka gudstro hjälpt henne att hantera svåra frågor.

– Jag vet att det kan reta en del när jag säger det, men för mig har allt en mening, även hemska saker. När du tar dig genom elden blir du ett exempel för andra. Du visar att det alltid finns en väg ut.

På turné med Afro-Dite

I höst ska hon ut på turné med föreställningen B.U.S. Tillsammans med bland andra kollegorna från Afro-Dite blir det en show om ”viktiga vägskäl, ideal och åldrandets inte alltid så glammiga baksidor”.

Numera finns också regel­bunden träning på schemat.

– Mitt mål är att vara så symtomfri som möjligt. Genom att vara medveten kan jag påverka min hälsa, så jag lyfter skrot och springer ett par gånger i veckan. Att träna ökar ju också lung­kapaciteten.

Ångrar du att du inte sökte hjälp tidigare?
– Nej, för jag tyckte inte att det var ett så stort problem. Men ska jag ge ett råd så är det ändå att söka hjälp om du misstänker något. Hellre en gång för mycket än en gång för lite. Det är inte värt att mista en del av lungkapaciteten. Behandlar du inte astma kan det också leda till andra sjukdomar, som KOL.

Kan det finnas någon fördel att ha astma?
– Nja, kanske att jag blivit extra medveten om hur viktigt det är att hålla sig i form och må bra. Det är en morot för att astman inte ska bli sämre.

Gladys bästa andningspauser – så tar du makten över din astma

1. Du känner din kropp bäst. Stanna upp om du märker att det är något som inte stämmer. Gå och undersök dig, hellre en gång för mycket än en gång för lite. Det är inte värt att tappa i lungkapacitet genom att vänta för länge.
2. Ta dina mediciner och hitta rutiner som hjälper din kropp. För mig har medicinen inga biverkningar.
3. Träna och förbättra på 
så sätt din kondition.