Linn nådde eliten trots pollenallergi

Det räckte att springa några motionslopp tillsammans med familjen för att Linn Nilsson skulle fastna för löpning. Sedan dess har hon tävlat i EM, landskamper och Finnkamper. Hon har tagit nio individuella SM-guld, flera lag-guld och ett helt gäng olika SM-medaljer i distanser mellan 800 och 10 000 meter.

– Jag har fått uppleva jättemycket tack vare löpningen och jag trodde aldrig att jag skulle nå så långt, berättar Linn Nilsson från Göteborg.

Men redan i början av karriären kände hon att näsan ibland blev täppt. Det påverkade träningen och även vardagen kändes tung. Efter ett tag såg hon ett mönster; det var framför allt på våren som hon mådde dåligt. Först då kom hon rätt inom vården och läkaren konstaterade pollenallergi samt allergisk astma.

– Jag hade troligen haft det ett tag, men det märktes mer när jag ökade träningsmängden. Även om det inte var roligt att få diagnoserna blev det samtidigt möjligt att medicinera och därigenom må bättre.

Kroppen sparkar bakut

Oturligt nog sammanfaller tävlings- och pollensäsongen för medeldistanslöpare. För Linn Nilsson har det inneburit att även om försäsongen varit lovande har kroppen sparkat bakut vissa år när pollenväxterna börjat blomma. Därför är det inte bara formen utan också medicineringen som behövt vara på topp.

Ett par år fungerade vaccination med tabletter mot gräs bra. Något annat år har läkemedlet Xolair varit till stor hjälp. Men det som fungerat ett år kanske inte gjort det året därpå.

– Ibland verkade kroppen vänja sig vid medicinen och då hjälpte den inte lika mycket längre. Den som tävlar på elitnivå måste också kontrollera att alla ämnen i medicinen är godkända. Kortison i tablettform är till exempel inte längre tillåtet för idrottare med säsongsbunden allergi eller astma.

När pollennivåerna varit som högst har hon tränat tidigt på morgonen, när det regnat, på löpband inomhus och känt efter hur hårt kroppen orkat träna.

– Även om jag haft allergibesvär har jag försökt hålla i gång för att inte tappa formen. Men såklart tappar man en del ändå och även om jag tränat inomhus så exponeras jag ju för pollen så fort jag är ute.

Ingenting fungerade

Trots alla stora framgångar har allergin också satt en del käppar i hjulet. Hon minns den fantastiska inomhussäsongen 2018. Utomhus-EM i Berlin närmade sig och på träningslägret i USA såg allt lovande ut. Men tillbaka i Sverige blommade pollen dragit i gång och då la kroppen av.

– Jag var i en otroligt bra form men sedan fungerade ingenting längre

Hon åkte vidare till Schweiz för fortsatt uppladdning. Där kände hon inte av allergierna och formen kom tillbaka. Hon stannade där så nära inpå mästerskapet som möjligt.

– Men så fort jag åkte till Berlin kände jag att det inte skulle funka. Det var för mycket pollen i luften. Jag startade, men behövde bryta loppet.

Ibland är det astman som satt stopp.

– Jag är ju van att pusha kroppen, ta ut mig och vara andfådd. Men när jag får astma går det inte att fortsätta. Jag får ingen luft. Det är stor skillnad mot att vara andfådd.

Fantastiska minnen

Nu för tiden har hon lagt elitidrottandet bakom sig. Hon springer fortfarande, men utan att pressa sig. Allergierna är inte lika problematiska när hon inte längre tävlar på elitnivå.

– De finns ju fortfarande kvar, men när jag inte längre behöver prestera på min yttersta nivå kan jag hantera dem på ett annat sätt. Jag tar mindre mediciner och behöver heller inte tänka på vilka mediciner jag tar.

Trots besvären med allergierna har hon fantastiska minnen och erfarenheter från löparkarriären. Att byta sport har aldrig slagit henne.

– När allt flyter känns det så bra! Den känslan slår väldigt mycket. Dessutom har alla som tävlar på elitnivå sina individuella hälsoproblem som påverkar träningen. Allergierna och astman har varit mina.