Nu sätter vi barnen i fokus

Efter kongressen i maj är det nu jag, Maritha Sedvallson, som tar över som ordförande i Astma- och Allergiförbundet efter Ingalill Bjöörn. Det känns mäktigt! Ingalill har varit förbundets frontfigur under så många år och varit med om att uträtta fantastiskt bra saker för personer med allergisjukdom.
Jag är 54 år och bosatt i Edsbyn som ligger i södra Hälsinglands inland. Jag arbetar på en F-6 skola i Ovanåkers kommun, och Ovanåker är också namnet på den lokalförening jag tillhör. Jag och min man har tre barn och man kan nog säga att våra barn är grunden för det engagemang jag har i allergifrågorna. Mina barn är alla födda på 80-talet och hade både många och väldigt svåra allergier som små. Det handlade både om svår astma, livsmedelsallergier och miljörelaterade allergier som pollen, pälsdjur o.s.v.
Det känns fantastiskt roligt och spännande att få börja arbetet som förbundsordförande med ett år då barn och unga samt deras miljöer och vardagsliv ska få vara i fokus. Dessutom har förbundet beviljats ett Familjestödsprojekt som möjliggör många både spännande och angelägna insatser för familjer där svår allergisjukdom finns. Detta är just de två områden jag brinner mest för och ni kommer genom Allergia att få följa förbundet i många aktiviteter. Glöm inte att även Du, i din läns- eller lokalförening, har möjlighet att sätta barnen i fokus framöver. Det kan vara genom samarbete med förskola, skola, musikskola eller kanske idrottsföreningar. Många olika möjligheter, beroende på lokala förutsättningar, finns och nu hjälps vi åt att delge varandra våra goda exempel via Allergia!
Väl mött!
Maritha Sedvallson

Även jag själv hade många livsmedelsallergier som barn. Dessa läkte så småningom ut, även om reaktionerna av ägg kvarstod rätt länge, och jag funderar ofta över varför inte samma sak skett för mina två döttrar som även som vuxna har många livsmedelsallergier kvar. Vad är det som gör att fler barn och unga idag får olika former av allergier och att kroppen heller inte klarar av att på egen hand läka under uppväxten? Är det de kemikalier jag utsatts för, lagrat i min kropp och sedan fört vidare till mina barn eller är det faktorer som barn fortfarande idag utsätts för genom sin mat och sina miljöer? Det är frågor jag hoppas få svar på under de närmaste åren, ja kanske redan under det Barnallergiår som nu ska starta.
De allergier jag själv idag besväras av är pollen- och pälsdjursallergi vilket gör att jag även reagerar i dammiga miljöer.
I mitten av 90-talet blev jag kontaktad av en idag väldigt nära vän som ville att vi tillsammans skulle starta en lokal Allergiförening för att göra livet säkrare och tryggare för våra barn. Hon hade den fruktansvärda erfarenheten av att ha mist ett barn i en allergisk reaktion och jag var i situationen att jag varje dag var rädd att just någon sånt skulle hända. Min och familjens livssituation var sådan att vi med nöd och näppe hade näsan över vattenytan, eller – när jag läser mina dagböcker från den tiden tänker jag faktiskt att vi var en god bit under ytan och funderar över hur vi egentligen överlevde. Därför var min spontana känsla och tanke då jag fick samtalet ”Men oj, ska jag orka med det också, det kommer aldrig att g唅 Men nästa tanke var hur underligt det skulle kännas om det startades en Allergiförening och jag inte var delaktig där, så jag klev på tåget. Vid vårt första möte var vi fem mammor med barn som hade diverse allergisymtom. Idag är vi dryga 300 medlemmar och bor i en kommun som har nötförbud, fullmäktigebeslut på att Allergirond ska göras samt en förebyggande handlingsplan mot allergi. Vi ses dessutom som en naturlig samarbetspartner för många kommunala sektorer och blir inbjudna till att föreläsa och berätta i olika sammanhang.